Är det en annan fråga än
den om en och ett? På vilket sätt annan i så fall?
För mig ser det ut som samma fråga, och svaren kan bli olika beroende på vad man menar med "logisk förklaring".
Det finns historiska orsaker i en gammal uppdelning mellan saker våra förfäder för kanske en fem- eller sjutusen år sedan uppfattade som levande väsen (dagens svenska
en, ingen) och sådana man uppfattade som döda ting (dagens svenska
ett, inget). Sedan har det mönstret suddats till en del under årtusendenas lopp, men vi säger fortfarande "(ing)en människa" och "(ing)en skog" men "ett/inget berg", "ett/inget hus", och ord som "ett barn" och "ett djur" säger en del om hur man såg på sådana förr.
Sedan finns det sådant man kan utläsa ur hur orden ser ut, som Sheyen och jag var inne på nu senast i andra tråden.
Så har vi
kongruensböjningen: att pronomen (som
en, ingen) och adjektiv (som
grön, stor) böjs efter det substantiv de syftar på (så att de
kongruerar med det):
ingen grön bil,
inget stort hus.
Och frågan om hur det har kommit att heta just som det gör och inte på något annat sätt: varför "ingen" och inte "zytprv"? Varför "ingen/ inget" och inte "zytprv/ dötprv"?
Och säkert mer som jag inte kommer på just nu.
