Ja, nu måste vi vara pedagogiska, för Sheyey får inte använda Concerta nu (min hjärna totalstrejkar, haha!). Det blir svårt att hänga med.

Men min förklaring; var den ok, eller har jag missat något där? För det som jag kom på då, mitt i natten; det var ju rimligt, tycker jag. Men jag vet inte om min förklaring blev begriplig, för jag tenderar att förklara saker på väldigt udda sätt. Det blir mest flummiga tokerier, liksom! Men jag tror verkligen att jag börjat cracka koden, liksom!

Nja, något var du kanske på spåren. Den betonade vokalen spelar ingen roll, men om ordet slutar på en obetonad vokal (som lada, hane osv.) är det nog vanligare att det är en. Men undantagen är så många (rike, äpple, öga…) att det kanske inte hjälper så mycket annat än om man vill sätta upp en statistisk tabell.

Eftersom alla bara har talat om entalsformer kom jag dock inte på det jag som pseudospråkvetare redan visste, att man kan titta på flertalsformerna. Slutar den på -r (hanar, lador, rosor, fötter, båtar osv.) är det sannolikt en; slutar den på -n eller ingenting är det sannolikt ett (hus, fat, ögon, riken…).

Undantag finns även där (ett museum, flera museer, eller när en del nuförtiden säger "flera ordföranden") – men de är mycket färre.

… och som vanligt missade jag något: att även den äldre formen "flera ordförande" är ett undantag från regeln "plural på -r = en, plural på -0 och -n = ett".

Nu börjar jag förstå (tror jag)! Det där fick mig att fundera! Fan vad kul! Vi ska knäcka koden, Zombie! Du verkar vara lite klarare i tänket när det gäller trådämnet, så jag sitter lydigt och lyssnar på dig, master Yoda, liksom.

Jag får huvudvärk av samtalsämnet, men det är ändå värt det! Jag trodde ju innan att det inte fanns någon logisk förklaring alls till en/ett-fenomenet, men det hela börjar klarna nu!