Så skönt det är när andra klär mina tankar i ord så elegant när jag själv är för trött för att göra det! Instämmer fullständigt med ovanstående och med Oranges argumentation.

Nyliberalismen är inte stabil heller, den leder till att familjen får mer makt över individen vilket leder till att alla får konservativa värderingar. Då blir det onödigt att prata om frihet, folk blir konservativa istället. Eller fascister, det är samma sorts människor. Egentligen är det därför riktigt att ha en endimensionell skala mellan höger och vänster, alla försök att gå utanför den kollapsar till ett av de två hållen. Sen finns ju det här med individ vs kollektiv men i västvärlden finns ingen kollektivistisk vänster längre så all kollektivism kan i nuläget räknas som höger och klumpas ihop med fascism och konservatism.

Jag skulle hellre leva i ett nyliberalt samhälle där det är klart och tydligt att man dör om man inte är produktiv, än ett konservativt där allt är oklart och kontextberoende hela tiden. Men nyliberalism finns inte.

Ny"liberalism" finns uppenbarligen. Fråga några av oss som drabbas. Och verkligheten är oklar och kontextberoende, definitivt inte svartvit eller binär, och stabila tillstånd finns inte, ens i ytterligheterna. Kollapstendenser finns, men även om det är kroniskt underutnyttjade och missbrukade egenskaper finns också sans, förnuft och förmåga att tänka utan att tappa fotfästet i människors konkreta verklighet, och det är de egenskaperna som trots hur de misshandlas ändå säkerställer ett någorlunda normalt samhällsliv där det förekommer. Och, som antytt i annan tråd, någon rimlig sorts lyckomaximering utan individuell frihet lär bli precis lika mycket självmotsägelse (och alltså samhällskatastrof) som "individuell frihet" utan restriktioner för att skydda just individers frihet blir. Spåren förskräcker åt båda håll. Och jag gissar att du egentligen vet allt det där.

… och det mest uppenbara glömde jag förstås: att man kan undra vad allt ditt tal om det individcentrerade samhällets välsignelser är värt om priset ska vara en likriktning större än någonsin den i det gamla lapptäcket av "traditionella" samhällen. Styrd av en global Storebror eller trångsynta släktingar liksom. Fri att välja en vit T-Ford eller fri att välja en svart (för att anspela på det där talesättet "Ni kan välja vilken färg Ni vill på Eder T-Ford, så länge Ni väljer svart").

Den finns ju inte i den formen som förespråkarna beskriver den. Den skapar nämligen inga frigjorda individer. Det är ungefär samma sak som konservatism, men uppräthålls av marknaden mer än staten.



Jag tycker det är frågan om man ska ha olika lådor för olika personer eller en störra låda som är lika för alla. Individuellt handlingsutrymme och mångfald är skilda saker.

Okej, du menar kanske att det inte finns någon nyliberalism av ungefär samma skäl som jag skriver ledet "liberalism" inom citationstecken. I så fall är jag med.

Nej, individuellt handlingsutrymme är inte samma sak som mångfald om du menar mångfald på ramnivån. Men jag ser inte att en enda global låda kan innehålla särskilt mycket. Jag vidhåller att du tänker väldigt ny"liberalt" och totalitärt. Tvärs emot all praktisk erfarenhet för att få en vid ytligt påseende snajdigare teori. Du anar inte hur olika bara den världsbild vi får oss itutad genom vårt modersmål styr oss. Samma sak med konstnärliga uttryck, och så vidare. Till det hör att vi måste räkna med samspel som en verksam parameter, och vi måste lära oss göra det utan att förfalla till värdering med det egna överst. Jag tror inte du själv vill ha någon global monokultur i det avseendet när det gäller gener. Där tror jag du inser värdet av mångfald.

Detta då bortsett från att de globala monolitiseringssträvandena antagligen, och förhoppningsvis, ändå inte kommer att lyckas helt. (Men de är redan ansvariga för större katastrofer än vi egentligen har råd med. Förutom att vi hela tiden blir av med en massa livsdugliga idéer så bland annat för att det inte går att, och vi i väst inte vill, isolera västerländsk nykolonialism från likriktningen.)

… och till "förfall" räknar jag då också sådana rasistiska eller kulturistiska föreställningar som att det en del av oss kallar mänskliga rättigheter (inklusive social välfärd) och demokratiska ideal skulle vara väsensfrämmande för vissa kulturer eller människogrupper. Vissa saker tror jag har ett absolut och allmänmänskligt värde tills jag ser bevis på motsatsen. Det stöder jag bland annat på att folk varsomhelst ifrån brukar få smak för dem när de väl får tillfälle att inse vitsen med dem, och att när det leder till problem brukar de problemen vara av ett helt annat slag än när folk anammar mer specifikt västerländska värden som infarktframkallande mat, sexism och klassism i nya former ovanpå de egna, kommersialism och ny"liberalism".

Jag tror att vartefter mänskligheten når en högre psykologisk mognad och/eller medvetandenivå så kommer många av de motsättningar vi ser att visa sig vara skenbara. Många "behov" som vi har är inte essentiella. När vi får prioriteringarna klart för oss kommer vi inte att behöva femtioelva konkurrerande aktörer som levererar samma miljöförstörande skräp. Vi kommer att se att vi inte behöver hålla på att roffa åt oss saker från varandra hela tiden, eftersom vi kan lita på att andra unnar oss det som vi verkligen behöver precis som vi unnar dem detsamma. Vi kommer inte heller känna ett behov av att "skydda oss" från andras sätt att relatera kärleksfullt eftersom vi vet att det inte på något sätt hotar våra egna gränser.

Mänskligheten förnyas med ca en generation per generation.
De "mogna" dör vartefter bort.

Nja. Jag sätter mitt hopp till epigenetiken där. Eller till Jungs teorier om psykologisk evolution. Eller till att ökad intelligens någon gång också kommer att leda till ökad vishet. Whatever. Det måste helt enkelt gå.