Ja, det låter ju bekant… (Samma här.)

jodå, här också...

skit^2 när man är både intresserad rent allmänt och dessutom har en stark önskan att engagera sig i en väldig massa frågor, men skrumpnar ihop av ångest och stress bara av att öppna en dagstidning de flesta dagar.

Relativ fattigdom verkar inta vara något som medierna skriver om alls.
Men jag fan en artikel ifrån 2010, som lyfter upp båda sidors syn.
http://www.sydsvenskan.se/sverige/de-fattiga-bade-fler-och-farre/

Men det verkar finnas en definitionsförskjutning
Blir:

Båda sidor, jo, men det betyder då "båda sidor i den svenska partidebatten med alla dess taktiska fulgrepp" och fokus på det, inte på frågorna bakom. Nog så intressant och ger mig en del av det sammanhanget, men man får komma ihåg var nämnda fokus ligger. Även om man (som jag) får dålig smak i munnen och drar en uppgiven suck över politikernas hyckleri.

Också länken därifrån var intressant: http://www.sydsvenskan.se/sverige/gapet-har-okat/

Det är väl den här sociala blindheten från borgerligt håll (ideologisk, obevandrad i världen eller på vissa håll avsiktlig; och hos borgare oavsett på vilken sida blockgränsen, även om de till höger om den faktiskt har en mer elakartad tradition) som lätt – och förutsebart! – urartar i detta "i Tanzania minsann, där finns det verkligt fattiga, bry er om dem ni som vill framställa er som så ömhjärtade".

Mm. Och så förstärker de en bild som redan finns hos många mindre bemedlade med främlingsfientliga åsikter, att det är däri som motsättningen ligger. Att resurserna skall gå antingen till den ena fattiga gruppen eller till en annan fattig grupp, och att det är de som måste kämpa om samma lilla billiga kaka. Medan kapitalet helt ohotat sitter och frossar i mer tårtor än vad de någonsin kan få i sig under en livstid.

Vart är löntagarfonderna

Förmögenhet är lika ojämnt fördelar i Norden som i USA. Det beror väl på att sossarna inte vågade ta de rikas pengar när de hade chansen, och det kanske var bra att man inte gjorde det genom ren konfiskation då kapitalet i så fall skulle enas över hela världen för att krossa Sverige. Men fondsocialism hade kunnat införts lite mer i smyg och i kompromiss med folkpartiet, de var också för någon form av fondsystem innan Palme slog till med ett förslag som var så uselt utformat att det folkliga stödet sjönk från över 70% till under 30%. Även löntagarfonder med individuella ägarandelar (det Waldenströmska förslaget) uppfyller den viktigaste delen av syftet: att eliminera behovet av en överklass för att finansiera investeringar, och att ta bort konflikten mellan arbete och kapital vilken hotar tillväxten. Då hade man fått ett mer robust system som kunnat lägga grunden för mer radikala reformer senare när överklassen blivit mer skadeskjuten av de växande fonderna. Det Meidnerska förslaget hanterade inte de intressekonflikter som skulle uppstå och förstöra både ekonomins och fackets funktionssätt. Ett tredje alternativ hade väl varit att ha rent teknokratiska fonder precis som AP-fonderna med enda syfte att växa, bara för att passivisera kapitalet politiskt.

Idag återstår bara partystiftelsen.

Gudrun Schyman och SSU vill ha fonderna tillbaka, men det ser väl inget vidare ut i nuläget.

Olika organisationer använder olika definitioner. 40 eller 60 är de enda jag sett dock. 40% av medianen är väl ungefär vad existensminimum brukar vara, används om jag inte minns fel av OECD. EU använder 60%.

Det är förstås helt olika saker med inkomst- respektive förmögenhetsfördelning. Inkomstfördelningen är mycket jämnare.