Och synnerligen ljuvt doftande.

Humleblomster!!!

Guckun ökar sitt tonintervall under sommarens gång, läste jag någonstans. Kanske det stämmer; häromdan var det nära en liten ters, i dag var det en klart stor ters. Är det bara jag som inte har tänkt på det, utan på sin höjd reagerat litet allmänt undrande över skiftningarna?

Vad är Guckun?
Google föreslog Gokkun istället.

kan det vara göken?

(gucku - cuckoo tänker jag. och så lite att dess läte består av två toner i fallande tonhöjd och intervaller som jag egentligen inte kan men iaf vet handlar typ om... avståndet mellan toner? och ters... är nåt man kan använda sig av för att lägga stämmor, och bygger på intervaller. nåt... sånt? är jag på rätt spår iaf? )

Så ett till rätt nyligen folkligt ord är numera så svårt att förstå. (Känn er inte alltför utpekade, gäller det aspergare gäller det säkert alla. ) Ja, det är göken. För mig är gucku mycket stämningsfullare och luktar inte lufttorkad skollärare. Och en liten ters är till storleken som det övre intervallet i en vanlig durtreklang (C-, F-, G-ackord och så vidare på gitarrspråk) medan en stor ters är som det undre.

Är det inte den som lämnat sina dojjor i skogsdungen?

Jo! Guckupjuck.

Och dvärgar (kangror, spindlar) spinner sig ner från takskägg och husvägg och litar på att vinden ska blåsa dem någonstans. Om nu "lita" är rätt ord. Stundom glimtar trådarna till i solljuset, och många av dem löper mycket riktigt snett neråt från huset till asp- och syrensnåren. Stundom ser dvärgarna ut att sväva fritt mitt i luften, upp och ner, hit och dit; någon klättrade en bit uppför sin egen tråd och såg ut att stöta på en annan tråd, som den fäste en tredje vid, som den sedan började fira sig nerför.

Mycket att bli filosofisk över.

… ner med.

Om man orkar. Solen är vorden i varmaste laget.