Jag kommer ihåg första gången jag skulle göra ett eget val i studierna.
I sjunde klass skulle vi ha ett "tillvalsämne" med några alternativ att välja emellan.
Det var ångest att försöka välja det bästa utan något stöd hos de vuxna.

Känner igen det där. Frihet är inte gratis. Frihet är det bästa ting / där sökas kan all världen omkring / den frihet kan väl bära. Även om kanske inte bisp Tomas och jag skulle ha varit överens om hur man bär frihet väl.

Ångest är en faktor. Ångest av olika orsaker, en del personliga, en del som faktiskt beror på yttre omständigheter, som dock ändå frågan är vad man kan göra åt och hur.

Risk att låta ny"liberal" är en faktor när jag ska försöka formulera det här. Jag känner ju mycket väl vad som är fel med den läran, men att sätta ord på det kan vara en annan sak. Ett par saker är väl dock att ny"liberalerna" (i vid mening, så som ny"liberalismen" har slagit igenom som hela världens politiska överideologi) fokuserar på relativa oväsentligheter: tvingar vår uppmärksamhet i en redan stressig omgivning mot sådant som hör till den löpande bakgrunden i livet, inte till det som är väsentligt eller roligt. En annan sak är att de intressen de tjänar är storföretagens, och i den mån det är enskilda personers så är det deras som är specialintresserade av att göra pengar som självändamål; vare sig de ser det själva eller inte är de inte inriktade på något genomsnitt av alla människor som man kan kalla "vanligt folk". (Och vare sig det är medveten taktik eller inte tjänar det ju storföretagens intressen att de håller oss enskilda upptagna med oväsentligheter.)

Så ett sätt kanske kan vara att sålla mellan viktigt och oviktigt. Mellan produktiva och improduktiva val; mellan val som det gynnar mig att göra (studieväg, sexliv, politiskt parti…) och val som gynnar någon annan (elbolag, telefonbolag, kollektivtrafikbolag och så vidare, förutsatt att ett val med färre alternativ eller ett offentligt monopol verkligen kontrolleras av en någotsånär välskött demokrati).

Vad man mer kortsiktigt ska göra med den ångest det här skapar är dock en annan sak. Liksom vad man ska göra med den ångest som har personliga orsaker…

Jag passade in på mentalsjukhus mellan slutet på 2007 och fram till någon gång 2011. Men det finns inget annat än korta vistelser på låsta psykavdelningar att tillgå.

Det som folk gnäller över när det gäller frihet är egentligen inte friheten utan snarare överdrivet ansvar för sina val, ansvar för resultat man inte kunnat förutsäga till exempel. Staten kan ju försöka putta folk i rätt riktning utan att använda batonger, så slipper man såna problem. Om de flesta klarar sig har staten råd att ta hand om de som inte gör det.

Vilket också är anledningen till att multikultiexperimentet kommer att sluta med katastrof för landet


Slutresultatet blir den nedbrytning som vi än så länge bara ser början av.


Ja, att folk, på allmän plats, beter sig precis hur som helst gör min vardag mycket jobbigare än den skulle behöva vara med striktare regler för beteende och tydligare hierarkier. Vad sen folk gör på sin mark och i sina hem är inget jag vill lägga mig i.

Det räcker att de är störande för att de ska utgöra ett stort problem. Det är förvisso inte heller alla, men betydligt fler.

Och var får staten sina medel från?

Jag tycker förstås vi borde ha tydliga beteenderegler, gärna nedskrivna kommunikationsprotokoll som ungarna lär sig i skolan. Men tydligare regler betyder inte att de är striktare. Jag är helt emot mångkultur, det ska vara modernistisk global enhetskultur. Och eftersom Sverige är världens modernaste land kommer detta ligga betydligt närmare svensk kultur än sydeuropeisk eller Islamisk kultur.

Den lilla minoritet i övre änden av inkomstfördelningen som bidrar med mer än de kostar över livscykeln. De flesta är nära noll. Finns inget som säger att fler misslyckas med mer valfrihet. Bestämmelserna i sig är ju grovt kränkande och lär göra folk till antingen vrak eller extremt fientliga till andra människor. Man är en dålig människa om man inte gör våldsamt uppror mot alla traditioner som ej kan motiveras med nån form av nyttotänkande.

I Brave New World behöver man ingen sexualmoralism för att vara fullständigt trygg!