Visst hade hemmafruarna en viktig roll - att ta hand om barn är en extremt viktig uppgift - men skulle det vara något som bara kvinnor bör göra?

Att man inte ska tala om sex är väl ett resultat av kyrkans livsförnekande filosofi. Kyrkan har lärt ut att vi föds syndiga, att kvinnan skapades av mannens revben, att sex är skamligt och att jordelivet bara är en kort parentes i tillvaron; en förberedelse inför livet i paradiset. Vi ska alltså inte vörda det enda liv vi vetenskapligt bevisat har. Själv skulle jag föredra ett samhälle där sex ses för vad det är; varken mer eller mindre. Ett samhälle där ingen tror att vi människor föds "syndiga". Ett samhälle där varje jordeliv vördas, där vi tillåts glädjas och där alla är toleranta istället för att vi ska känna skuld och tro på arvssynd.

Och förresten, om samhället ska vara uppbyggt på kristen grund, var är kärleksbudskapet? Var är Jesus överhuvudtaget?

Psyksjuka ska alltså inte vistas ute? Autister då? Vi är ju inte heller helt normativa.

Jag vill hemskt gärna veta vari det positiva ligger i att förvägra människor att leva sina liv som de vill; jag vill veta varför vi behöver normer som förordar att bara kvinnor ska ta hand om hem och barn och förvägras karriär medan män ska förvägras att få vara lika mycket förälder som kvinnan. Jag vill gärna veta varför HBTQ-personer ska ses som avarter.

Jag har fortfarande inte läst annat än känslomässigt vurmande för en svunnen tid, och detta huvudsakligen från människor som själva lever upp till normen heterosexuell vit man.

Det skulle vara intressant om Zombies inlägg bemöttes, förresten. Jag håller för övrigt med Zombie och Yetins inlägg i allt väsentligt.

Därför att ett samhälle med normer att förhålla sig till är ett samhälle där det finns sammanhållning och gemensamma mål. Vi blir ett folk som hålls samman av en historia och värderingar om hur man ska bete sig.

Dagens extrema individualism där alla ska få bete sig och se ut hur som helst leder till att de gemensamma målen försvinner, samhörigheten med en liten subkultur blir viktigare än samhörighet med landet man tillhör. Normer som har fungerat bra och som skapat stabilitet bryts upp av den enda anledningen att normer ska brytas av ideologiska skäl. Konservatism ska ses som nåt fult och ont. Alla uttryck som nån liten subkultur kommer på ska ses som helt normalt och utan vidare accepteras och den som yttrar sig däremot och säger vad han tycker ska smutskastas.

Jag tycker inte det här är en utveckling som fört mycket gott med sig. Jag tycker inte heller att alla uttryck ska accepteras som helt normala, det är inget fel i att det ställs krav och att det inte är okej att göra precis hur man vill. Ett gemensamt samhälle kan ställa vissa krav på anpassning till gemensamma normer och det är för mig nåt positivt att det ska vara så. Slutresultatet blir trevligare då än vad det vi har nu kommer att leda till.

Dagens individuella liberalism är säkert gynnsam för en del men det finns även många som blir förvirrade av den och inte ser att fördelarna överväger nackdelarna. Därför blir det nog så att det kommer en motreaktion och en önskan tillbaka till lite mer konservativa värderingar.

När jag "smutskastar" konservativa (diskuterar) är det i rent självförsvar. När konservativa smutskastar HBTQ-personer och kvinnor, kan inte jag sitta och ta emot skiten utan att säga ifrån. Jag kan inte acceptera att homosexuella ses som avarter med hänvisning till att samhället inte kan uppnå sammanhållning och gemensamma mål om inte enbart heterosexualitet accepteras (förklara gärna varför), och jag kan inte acceptera att jag tilldelas en roll (hemmafru) utifrån mitt kön.

Förr var det så.
Idag finns det ingen anledning att binda uppgiften till ett kön.

En viktig faktor vid sex är "det förbjudna". Idag är "det förbjudna" rent skadligt ur medicinsk synvinkel.

En stor del av kyrkans sk "kärlek" är att skydda pedofiler i deras övergrepp.

De som utgör fara för andra bör inte vistas bland andra.
Återinför instutitionerna.

Jag missade den feministiska sidan av artikeln, jag får återkomma.

Det kommer, men som ofta annars, har han ett djup i sina inlägg som iaff jag behöver smälta mer än en gång.

Jag skrev inte det där utifrån artikeln utan utifrån saker nallen skrivit i tråden. Inlägget var inte enbart riktat mot dig, jag skrev väl lite otydligt.

Precis.


Tänkvärt.


Jag är heller inget fan av kyrkan men undrade hur de som är det ställer sig i frågan.


De som utgör fara är naturligtvis ett problem. Dock är inte alla psyksjuka farliga för andra.

Vad jag kan se gör moggy samma sak som vilsna konservativa brukar göra: förväxlar "andra normer än de han är van vid" med "inga normer"; vägrar se hur åtminstone en hel del av orsakerna till de förändringar han uppreser sig mot ligger i just det förflutna han menar att vi ska (eller ostraffat kan!) vända tillbaka till; tycks inte se möjligheten att vi kanske helt enkelt lever i en förändringens tid och väga den mot det historiska faktum att sådana har timat förr (och mot frågan om också de allihop har varit av ondo).

Att kalla uppenbart normal mänsklig variation "subkulturer" därför att folk nära normalfördelningskurvans ändar av tradition är förtryckta hos oss och många andra är ett sakfel och ett uttryckligt underkännande (och förolämpning) av en massa människor. Den uteslutningstaktik jag nämnde tidigare. Bättre argument borde man kunna komma på. Det här är ungefär som subsidiaritetsprincipen i politiken: bara för att du tillhör en majoritet har du inte rätt att utöva diktatur i frågor som du helt enkelt väljer själv om du vill beröras av eller inte. Eller kortare sagt, det som inte rör dig ska du helt enkelt ge fan i. Och dit hör hur andra vill leva sina privatliv, även så som det annars brukar manifesteras på gator och torg, så länge de inte gör varandra illa (varvid den sistnämnda inskränkningen gäller även i heteroäktenskap mellan två helyllesvenskar).

Jag ser inte heller hur man kan komma någon vart med sexuellt överförbara sjukdomar och sådant genom att fortsätta tabubelägga sex. Till det hör då också att såvitt jag kan se är även den nuvarande sexfixeringen en följd av denna tabubeläggning – en inverterad och perverterad sådan. ("Perverterad" då i ordets bokstavliga mening, sjukligt förvriden – inte som i att jag skulle ha något emot den normala sexuella variation som moralkonservativa brukar inordna under "sexuella perversioner".)

Med risk att det ser ut som ryggdunk vill jag också säga att jag tycker Orange tar upp viktiga saker som tål att tänkas på några varv extra.

Tillägg till andra stycket: det handlar också om tillit till att vi har (milt uttryckt) lödigare normer att enas kring (någotsånär enas; åsiktsfriheten är en av dem!) än att lägga oss i hur andra vill göra i sängen (eller var de nu vill älska) och med vem, eller om en som stannar hemma med barnen har kuk eller fitta, eller att det inte skulle gå att enas om en vettig samhällsmoral utan att favorisera ett visst idébygge om obevisbara ting (som inte ens de flesta tror på längre). För mig framstår det som inte bara löjligt, utan också okunnigt, att tro att ett samhälles verkligen "sammanhållande värden" skulle ligga på den nivån.

… De har, åtminstone på ett ytligt plan, visserligen gjort det i tidigare samhällen. Men mänskligheten utvecklas faktiskt, även om det går krokigt och med bakslag, och det finns numera alternativ. Demokrati (med subsidiaritetsprincip), åsiktsfrihet och allmänna välfärdssystem är ett sådant. För att nu fortsätta beskrivningen på ett ytligt plan; det viktiga, i både historia och nutid(-shistoria), är de idéer om människan som ligger under.

Så varför återgå till en trång och dragig hydda när det finns mer ombonade hus som kan lämna mer av allas krafter åt roligare och samhällsnyttigare saker än att bara kämpa för att få plats och hålla värmen?

När jag läste artikeln kände jag skit, men när jag tänker efter känner jag mig mer kluven.

De delar av samhällsutvecklingen jag velat lovorda är just ökat individfokus.
De delar av samhällsutvecklingen jag velat förbanna är också ökat individfokus.

Vad hände med den kollektiva "allmännyttan"?
Vart tog vår förträffliga sjukvård vägen?
Varför tvingas man åka med en dyr kollektivtrafik som har toma bussar?
Varför får inte vi med AS skaffa sjukförsäkringar?