På skoj när alla inblandade är med på jargongen kan det vara kul.

Sedan skall jag väl erkänna att jag kan uppskatta när det raljeras på ett sofistikerat sätt, på ett sätt som höjer den intellektuella nivån och skickligt demonstrerar att argumenten inte håller, med någon som kör aggressiv bulldozer-retorik för att driva en hjärtlös sak. Men tyvärr brukar det ändå inte fungera.

Nyss skrev du att du var emot raljerande ton - overhuvudtaget!? Det var tydligen inte helt genomtänkt.

Nåväl, den som kör aggressiv bulldozer-teknik är sällan mottaglig för argument (förutom kanske av den egna sorten), men det kanske går att få denne att framstå som just en som kör aggressiv bulldozer-teknik, vilket i och för sig kanske bara gör denne ännu aggressivare. Dock är det väl off-topic.

Personangrepp kan ha det egensyftet att det rensar luften, fast det kan ju också tas till i ett mer beräknande syfte än det rent affektiva.

Även "tjuvnyp" är, liksom insinueringar, tröttsamt och barnsligt. Tjuvnyp kanske går under antydningar iochförsig...

Att prata om, istället för med, varandra är icke-konstruktivt i allmänhet.

@Schueberird: Nej, uppenbarligen var det väl inte helt genomtänkt. Det var därför jag nyanserade mig. Men väldigt ofta tycker jag att det är förskräckligt obehagligt med raljant ton. Och jag tycker att det är förolämpande (om det inte är uppenbart på skoj, för då gäller ju andra ramar). Sedan kan det finnas sammanhang då jag är mer benägen att tycka att en förolämpning är befogad, och då höjs min toleranströskel.


Just.


Ja. Jag är nog mer benägen att tycka att det senare är värre än det förra. Fast jag tänker att det är problematiskt att rensa luften på det sättet. Även efter att konflikten är över kan personangrepp fortsätta att gnaga i bakhuvudet och undergräva ens självkänsla.


Håller med.

Jag skulle nog (möjligen något förenklat) säga att allt som är på formen "Vissa är bajskorvar, ni vet vilka va'!? *vink vink*" och inte är på formen "X är en bajskorv!" är en insinuation.

Något jag reagerar starkt på är när någon gör sig till uttolkare av vad "alla" tycker, typ "Fattar du inte att alla tycker du är asjobbig?"

Att bli "klappad på huvudet" är också förfärligt förolämpande. Fast jag har lite svårt för att förklara exakt vad som får mig att känna mig klappad på huvudet. Men typ "Lilla-gumman-attityd", t.ex.

Vilket är det senare och vilket är det förra?



Naturligtvis är det konstruktiva "bråket" bäst, där man tillsammans kan analysera personangreppet, men folk som är i affekt kan sällan tänka rationellt just när de är i affekt, medan de som skulle kunna analysera just är de som tog till personangreppet i beräknande syfte och troligen därför inte vill analysera, eftersom det då skulle gå emot deras syften. Emellertid kanske man kan återvända till saken efteråt när saker lugnat ner sig, men då kanske man å andra sidan blir anklagad för att vara långsint. Det gäller också att kunna skilja mellan affektiva angrepp och beräknande angrepp. Etc...



Det upplever jag ibland när folk, som jag upplever det, är överdrivet positiva till något jag åstadkommit utan att ha analyserat det åstadkomna ur flera möjliga vinklar och tänkt igenom för- och nackdelar, negativt och positivt, etc... Å andra sidan är jag motsatsen, det vill säga en typisk skärskådare och det finns ju en och annan som inte gillar det heller.



Ja, det är en jobbig argumentationsteknik.

Det är som att jag blir fråntagen mitt ansvar, som vuxen, för mina egna reaktioner och känslor. Det irriterade mig redan som barn.

Jag tänkte att beräknande var värre än affektivt.

Åh, att bli anklagad för att vara långsint eller för att "haka upp sig" när man i lugn och ro vill reflektera över något svårt i efterhand tycker jag är fruktansvärt förolämpande.

Hm... Då kanske jag hör till dem som du upplever klappar dig på huvudet, Schueberird? Men jag brukar aldrig uttrycka mig översvallande om jag inte faktiskt menar det. Sedan kan jag ju i och för sig ha missbedömt vissa saker, trott (p.g.a. min egen okunskap) att det var något mycket svårare än vad som var fallet. Men entusiasm ligger för mig. Och jag tycker att folk skall ha credit för det de gör bra. Hm... Hur kan jag ta bättre hänsyn till det där?