Man kan väl avfärda nån om de konsekvent framfört dåliga argument tidigare. Då har de straffat ut sig och behöver inte tas på allvar mer.

Han menade (som jag förstår det) hur vi var och en, som olika individer, ser på vad som är en förolämpning. Alltså - vad tycker du är en förolämpning?

Jag trodde faktiskt att du anmärkte på ord, för att formuleringen var grammatiskt tvetydig, men ändå förstod vad som avsågs. Förlåt!

@Yetin: Då blir det väldigt svårt för människor att utvecklas (inklusive en själv).

@moggy: Hm. Jag ser din poäng. Jag tror ändå att det i de flesta fall är betydligt mer konstruktivt om man kan visa att någons resonemang faktiskt får oacceptabla konsekvenser snarare än att misstänkliggöra personen eller dennes avsikter. Samtidigt förutsätter ju det något slags "common ground" (gemensamt grundantagande) om vad som är acceptabelt och inte. En del sådana saker är av mindre vikt - man kanske kan stå ut med att folk slarvar med städningen av tvättstugan, eller vad det nu kan vara. Andra saker känns så grundläggande att man reagerar med avsky, t.ex. om någon tycker att det är OK att köra över dem som råkar gå över vägen mot röd gubbe, och av princip alltid praktiserar detta. Säger någon detta har jag ingen större lust att bygga upp en avancerad argumentation för att personen i fråga skall kunna se det hela ur min synvinkel, utan då tar jag med största sannolikhet till grova okvädingsord (förutom att jag anmäler vederbörande). Och då skiter jag fullständigt i om det är en förolämpning eller inte.

Jag utgick från att moggy menade bindgalna personer typ Sassersson som skriver jättelånga inlägg om absurda konspirationsteorier. Det är den typen av folk det inte är praktiskt möjligt att argumentera mot.

Ja det där var ett övertramp av mig.
Jag kunde ha frågat CRA som jag citerade innan jag skapade tråden.

Vilket jag missade, tyvärr


Men nu har iaff CRA svarat i PM att det kan stå kvar här.

OK.

Hmhm... (medan saker processas hinner jag kanske med ett inlägg här)

Kanske är det så att inga personangrepp alls är roligare och uppmuntrar till intressantare utbyten, men i brist på det senare blir personangreppen i alla fall något att äta popcorn till när forumet är tyst i övrigt.

Om det ändå förekommer personangrepp, då föredrar jag personligen helt öppna sådana med tydliga mottagare, vilket är både renhårigare och ärligare än insinuationer och "bakom ryggen"-skitsnack, vilka dessutom lätt triggar min latenta paranoia, vilken gör att jag låter bli att skriva.

Personligen bryr jag mig inte så mycket om någon kallar mig "bajskorv"; det är ju liksom bara ord (så länge det förblir bara ord, förstås). Det skulle till och med vara intressant att få veta vad folk verkligen tycker/tror om mig.

Jag delar Oranges och Schueberirds obehag inför svepande insinuationer och antydningar. Är alltid rädd att det är mig det syftas på utan att jag förstår varför. Jag har genom livet blivit utsatt för en hel del subtila raljeringar och mår fruktansvärt dåligt av sådant. Det går ju inte att försvara sig, för då anses man överreagera eller vara paranoid. Jag reagerar fysiskt på sådant, med magknip och hjärtklappning och skakningar i hela kroppen.

Jag blir också oerhört illa till mods av att tillskrivas motiv, åsikter och attityder som jag inte har. Att bli läst "som fan läser Bibeln".

Raljerande ton överhuvudtaget tycker jag hemskt illa om.

Jag tycker raljerande ton kan vara ganska underhållande (men beroende på hur det görs, förstås).