Skickade just den texten till en kompis. Hans svar: "Eh... va?"

Hahaha! Tänk vad passande ett sådant där sms kan bli om man har tur! Om ens kompis då t.ex blev akut kissnödig och kissar ute vid någon buske och hoppas att ingen ser, eller om röven kliar och personen diskret försöker att klia sig, näspeteri etc.

Exakt.

Handlat grillat kyckling och käkat upp halva.

Varit på stan med mitt boendestöd!

Ätit kycklingsallad.

Spelat altblockflöjt.

Åh, det som låter så vackert! Är det en riktig en, av trä? Jag har en av plast hemma. Får dock inte till greppen så bra, då jag är van vid sopranblockflöjt, och jag kommer mig liksom inte för att träna.

Idag har jag pratat med min forskningsledare och min närmaste chef om min situation. De är visst rosenrasande över hur ärendet har hanterats och har också uttryckt det officiellt. Något positivt i det hela är att jag fått klart för mig hur måna mina kollegor är om att jag får stanna kvar. Jag känner ett stort stöd.

Jag har också skrivit till en högt uppsatt person som är engagerad i frågor om lika villkor. Vidare har jag varit på en disputation, umgåtts med en före detta kollega som inte bor kvar i Sverige, blivit ompysslad av en omtänksam kollega, samt eventuellt blivit flirtad med av en ung akademisk begåvning som gör internationell karriär.

Idag har jag fått veta att uppsägningen i sig kan ställa till det för arbetsförmågeutredningen. Det finns tydligen lagar/regler som gör att vi i så fall måste börja om från början och utan hjälp från min forskningsledare och närmaste chef och utan att rikta in oss på att få till en lösning just i den miljön. Men vi skall prata om det, för jag lät mig inte nöjas med det, utan förklarade att det nu har markerats väldigt tydligt att just den utredningen är en förutsättning för att en anställning överhuvudtaget skall kunna övervägas.

Dessutom har den där universitetsdirektören lovat att sätta sig in i mitt ärende. Det var nog ett väldigt bra tips jag fick, att vända mig till honom. Och han är överordnad den där obstruerande prefekten.

Jag irrade bort mig i skogen när jag försökte prata med arbetspsykologen på telefon (hon ringde för att ge mig det där beskedet angående utredningen) samtidigt som jag gick hem från terapin och plockade liljekonvaljer. Men jag tog mig till ett spår som jag visste att jag skulle hitta hem från även om det blev en omväg. Och en härligt väldoftande bukett blev det.

Min terapeut tycker att jag är en oerhört konstruktiv person. Det är jag nog faktiskt, för det mesta.

Jahapp... Nu har jag fått besked av den där universitetsdirektören om att han skall be en annan person sätta sig in i ärendet. Det är den person som var inkopplad på det från början, men då bara för att agera konsult åt min forskningsledare. Hon har tidigare inte haft några befogenheter att agera eftersom det var institutionens bord. Jag antar att det är positivt att hon nu uppifrån ges utrymme att reda ut det här. Hon lyder inte under institutionsledningen, utan arbetar mer centralt på universitetet. Alltså är hon en oberoende part i förhållande till prefekten. Jag har pratat med henne på telefon kort förut. Hon var trevlig, tog sig tid att svara på mina frågor så gott hon kunde ur minnet trots att hon körde bil samtidigt.