Här är några av mina, som jag även köpt professionellt inramade kopior av.

Narcissus av Caravaggio. Ett av få mytologiska motiv han målade under en senare mer magiskt influerad period. Narcissus är upptagen av sin egen spegelbild, omsluten av totalt mörker och fullständig tomhet, i evighet.



Mediterande filosof av Rembrandt. Spiraltrappan representerar för mig själens och det undermedvetnas mörka, vindlande gångar. Filosofen vakar tålmodigt vid ljuset, som är upplysning.



St John the Evangelist av El Greco. El Greco var från början grekisk ikonmålare, som flyttade till Spanien och utvecklade sin helt egen stil av fritt målade religiösa porträtt. Aposteln Johannes, som lika gärna skulle kunna ha varit trollkonstens mästare Kung Salomo eller en romersk kejsare. Vördnadsbjudande och otroligt snygga färger. Den här finns på Museo De El Greco i hans spanska hemstad Toledo, medans en tidigare version som inte alls är lika snygg hänger på Pradomuséet i Madrid.



"Jord" (elementet) av Arcimboldo. Italiensk renässansmålare som glömdes bort efter sin död men sen återupptäcktes och hyllades av surrealisterna långt senare. Han målade porträtt uppbyggda av helt och hållet ickemänskliga delar. Årstiderna och elementen etc. Här min absoluta favorit, Jord.



Twilight in the Wilderness av Frederic Edwin Church. Amerikansk konstnär som målade mycket landskap. Den här är dramatisk och påminner mig lite om World of Ruin i Final Fantasy VI, ett av mina absoluta favoritspel genom tiderna.



Män äter soppa av Goya. Spanjor som efter en allvarlig sjukdom blev döv eller nånting tror jag, och drevs längre ned i depression och vansinne. I hemlighet avreagerade han sig genom att måla de "svarta målningarna", som troligen inte ens var menade att komma till allmänhetens kännedom. Det här är också lite World of Ruinkänsla, ser ut som galna tiggare. I motsats till Rembrandts filosof som representerar förnuftet så representerar dessa den tjattrande galenskapen.

Eftersom jag, och inte alla lata medlemmar som knappt bryr sig om att starta trådar, anklagats av Zombie, Krigarsjäl m.fl för att ensam ha förstört det här forumet tänkte jag starta en tråd som kanske kan tilltala "bildade" människor.

Istället för att svara i en trolltråd, där mestadels troll diskuterar med varandra, om att gnida sig mot sin pojkvän offentligt, skapar jag en tråd som har viss anknytning till bildning, känslor, konst, andlighet, drömmar och personlighet.

Vilken konst man gillar och vad man ser i den, vare sig det är stenåldersristningar, skulpturer, renässansmålningar eller något från deviant art, säger en hel del om en själv. Dock verkar intresset för en seriös tråd som denna svalt. De som klagar på att jag förstör forumet diskuterar hellre med troll i trolltrådar.

Jag har alltså bevisat att det inte är jag som är problemet. Problemet består istället av att de flesta här är lata muppar som bara vill diskutera bajshumor, att samla på kundvagnar, piratkopiering eller Linux samt att gnälla på Aspergerforum. Typiskt aspiga saker.

Det här forumet är skit men det är inte mitt fel. Vill ni ha Pemerdagis finns Aspergerforum. Jag kunde inte bry mig mindre om det här forumets framtid. I rest my case.

Det bevisar även att forumet är litet, alltså det har inte så många medlemmar. Så jag hoppas de som efterlyst seriositet visar sina favoritverk här. Jag lyckas inte hitta mitt på bild, det är för modernt tror jag...

Jag tycker det är muppigt att basha Josef3 för att han skriver, för att sedan själv sitta och fisa sig på händerna. Forumet är till för att skrivas i. Och nu vill jag inte höra något i stil med: Men Josef har juh skremt bort alla serrjösa konstintresserade XDD111

Bullshit!

Jag har inga väl utvalda favoritmålningar eftersom jag är en obildad tönt. Men mina preferenser kan nog illustreras med Waterhouse. Kan dock inte ge några djupa kommentarer på dom.





Hans tredje ockulta målning. Har en mer teaterlik om inte dramatisk framtoning. Bakgrunden hamnar lite utanför fokus och korpar samlas runt trollkvinnan.

Jag är också rätt obildad. När jag hittar en konstnär jag gillar googlar jag honom och läser upp mig. Brukar ibland sitta och skumma igenom konst från olika århundraden, och oftast fastnar jag för 15-1600-tal och rätt ofta så kallade "stora mästare". Ju mer jag lär mig om konst desto mer förstår jag varför vissa är så löjligt hyllade.

Finns hur mycket senare konst som helst som jag inte ens sett, har mest kollat på gamla målningar hittills.

Waterhouse var fint. Jag gillar ockulta, andliga och magiska motiv.

Jag har snarare favoritkonstärer än just specifika verk..även om jag inte gillar allt av just de konstnärerna så tror jag du/ni förstår på ett ungefär vilken typ av konst jag tycker om.. Salvador Dali är min absoluta favorit,gubben var inte klok men hans konst är fantasifull och ibland ganska märklig! Besökte Dalimuseet i figueres Spanien.. det var verkligen jätte häftigt.. museet i sig ser inte klokt ut på utsidan och insisdan var alltifrån blyertsteckningar till konstnärliga uppställningar av objekt! En annan konstär jag gillar är H.R Giger hans tavlor är märkliga makabra och mörka.. gillar dem starkt de är även klart mer moderna än Dali men ändå fantasifulla och intressanta.

Jag har läst endel Om Dali under en kort period i högstadiet då bildläraren tvingade oss att skriva om en konstnär.. Jag fick MVG på min uppsats och hon undrade var jag fått alla märkliga fakta ifrån, ingen annan hade något intresse alls för konst och valde första bästa skitkonstnär som alla kände till ur högen med böcker kärringen hade slängt fram på bordet i bildsalen! tråkiga människor.

Jag har sett mycket som gjort intryck på mig, men jag glömmer lätt bort vem som skapat det - oberoende av om jag gillade det eller inte, så jag kan inte leta fram ens en bråkdel av de bilder som gjort störst intryck på mig. För trådens skull kan jag dessbättre erinra mig ett namn: Palle Nielsen.



Jag gillar dels rytmen skapad av de kraftiga linjerna och dels de mystiska mörka motiven, som till viss del får mig att tänka på Piranesis etsningar, fast Palle Nielsen är mer utstuderat dyster, vilket jag tycker bättre speglar världen som den är. Piranesi framstår för mig som mer nostalgisk - att vara nostalgisk i ett verk av Palle Nielsen tillåter sig icke.

Piranesi:


Så långt som jag har läst var Piranesi egentligen arkitekt och som sådan såg han sig själv som misslyckad, eftersom han aldrig fick möjlighet att förverkliga sina visioner som arkitekt; etsningarna hade inget värde i sig för honom, utan vara bara ett verktyg bland andra verktyg - kanske var dock hans val av motiv ett uttryck för hans frustration eller nostalgi över det som kunde ha varit.

Gillar Piranesi. Känns lite som en fantasy-steampunkvärld som speglas genom hans bilder. Ska se om jag kan hitta ett verk av honom överfört till högkvalitativt tryck. Då ska det ramas in och ingå i samlingen av konstverk jag redan länkat.

I mitt privata bibliotek skulle den passa bra, tillsammans med följande.

Öppen bok av Albrecht Dürer. En av Tysklands främsta historiska konstnärer. Detta motiv representerar kunskap och sinnesfrid och påminner om en av slutscenerna ur epilogen till Final Fantasy VI.



Astronomen av Vermeer. Vetenskapligt motiv som passar in bra bland de andra och skapar rätt känsla.

Sven Jonson:


Esaias Thorén:


Jag gillar kort och gott färgerna och de lite drömska motiven.

Giorgio de Chirico:


Jag gillar ödsligheten. Dessutom gillar jag den tomma arkitekturen (Piranesi är dock bättre på just den biten - arkitektur alltså; Piranesis bilder är allt annat än tomma). De långa skuggorna påminner om en del tavlor av Dali eller varför inte Waldemar Lorentzon:

eller Sven Jonson igen:

som får mig att associera starkt till en viss tavla av Dali, som jag dessvärre inte kan hitta varken bild eller namn på just nu. Den målning som jag tänker på föreställer små figurer som i bakgrunden vandrar över ett vidsträckt fält och deras skuggor är långa. Eventuellt ser man i förgrunden formationer inspirerade av klipporna i Cadaqués, där Dali bodde en period.

Jag tar en annan bild av Dali istället:

Narcissus metamorfos

Jag gillar särskilt Dalis paranoisk-kritiska målningar just för att han avbildar saker där de tidigare inte fanns något att se.

Zdzislaw Beksinski:

varav den sista för mig tillbaka till Piranesi - via en etsning som jag tyvärr inte kan hitta just nu (den föreställer hursomhelst en by vars små, men myllrande hus klänger sig fast i en bergsluttning - på samma sätt som kistorna(?) i Beksinskis målning), så ni får hålla till godo med den här istället:

och en till, eftersom jag gillar torn och broar och bilder av arkitektur i största allmänhet:

Thorén var min favorit av de där.