Har du provat? Man behöver ju inte alls ägna sig åt alla fyra delar; det vanligaste är väl snarare att man kanske ägnar sig åt en eller två. Lite lättare bondage kanske kan vara något!? Man behöver ju inte hissa upp sig själv i taket som det första man gör, utan börja lite försiktigt med att till exempel bli löst bunden med en sjal eller liknande...

Jag har läst flera historier berättade av egenanställda sällskapsdamer om att många högt uppsatta chefer gillar att bli dominerade och slippa bestämma en massa för en gångs skull.

Många så kallade vaniljsexare (om uttrycket tillåts) tror ofta att BDSM bara går ut på att "springa runt i lack och läder och piska varandra". Det kan till och med vara så att många vaniljsexare faktiskt ägnar sig åt någon gren av BDSM utan att veta om det.

Jag skäms inte ett dugg, men som familjefar och person med massor av kontroversiella teorier på nätet så gör man bäst i att hålla tyst.

Min taktik är istället att blanda egna prefenser / upplevelser med vad folk på sajter för sexuella avvikelser skrivit om på ett sätt som gör att ingen kan veta var just jag står.

jag måste säga att vi är oense på den fronten, vi får försöka leva med det.

Nu föll min värld ihop.

Men, allvarligt talat, så kan jag till skillnad ifrån många högljudda aspergare, NT-typiska forskare och andra "vaniljsexuella", intuitivt förstå såväl BDSM, fetischer, attraktion med stora ålderskillnader, som exhibitionism. Genom att dessutom läsa vad andra skrivit om detta så kommer jag nog så småningom att kunna få en klar bild av hur Aspie socialas preferenser fungerar som inte bygger på ingrodda fördomar.

Hur ser ni på det här med trohet?
Jag är väldigt lojal och vill att min partner är det samma.

Kan ni tänka er att leva i ett öppet förhållande ellr kanske till och med gör det redan?
Var går gränsen för otrohet?

Det är när man går bakom ryggen på sin partner och knullar en annan. Gör man sånt får man skylla sig själv imo. Är inte ovanligt att det märks till slut och de drabbade kan bli svartsjuka som fan och börja slåss och ha sig.

Jag är nästan patologiskt lojal. När jag säger "tills döden skiljer oss åt" så menar jag verkligen det från djupet av mitt hjärta. Jag skulle aldrig bryta ett löfte till min partner eller svika henne. När vi gått i parterapisamtal så har jag till och med fått kritik från henne för min lojalitet eftersom det gör mig "tråkig och förutsägbar". Hon är olyckligtvis inte en lika lojal människa utan mer av en sådan som vänder kappan efter vinden och hon har alltid en "bra ursäkt" för att inte hålla sina löften eller våra överenskommelser. "Jag var så full ...", "jag glömde tiden ...", "min kompis ville inte ...", "det blev inte av", o.s.v.

När jag var ung och mer taktlös än idag så brukade jag säga till min flickvän att jag skulle skära halsen av henne om hon låg med någon bakom min rygg, jag brukade vara väldigt tydlig med att "om du en vacker dag bestämmer att du inte vill leva med mig längre, så förväntar jag mig att du visar lite stake och säger det till mig." Jag var väldigt besvärad över tanken på att hon skulle knulla med andra och brukade ofta ligga ensam i min säng och fantisera om att hon var på krogen med sina luder till tjejkompisar och blev uppraggad av någon smart och lyckad/framgångsrik kille som hon snabbt skulle inse var ett mycket bättre kap än mig och så brukade jag grina.

Några hårda år senare så är jag dels mer "ok" med att bli utsatt för smärtsamma svek och har dels börjat tänka mer och mer att "går hon bakom ryggen på mig ligger med andra killar så är det sig själv hon skadar mest; hon får svälja alla gånger hon protesterat mot att bli kallad 'äckligt luder' och ett konkret kvitto på att hon är en undermänniska -- om hon i vuxen ålder inte klarar av att låta bli att knulla med fel person på en ingivelse, hur skall hon då kunna klara av ens en fjärdedel av sina högtravande framtidsplaner?"

Gränsen för otrohet går vid att kyssa/hångla med någon annan och/eller ha sex med någon annan. Det är såklart klart olämpligt och omoraliskt att vara intresserad/attraherad av någon annan än sin partner sexuellt.

Just det där sista är rätt kontroversiellt har jag förstått.
De flesta (?) verkar anse att det är okej att fantisera och bli sexuellt attraherad av andra än sin partner så länge som det stannar på ett teoretiskt plan.

Själv har jag svårt att tänka så även om jag inte är ett helgon själv, direkt.
Det kanske är ett aspiedrag att vilja vara 100% lojal och kräva samma tillbaka? Även när det gäller fantasier?

Räknas porr på nätet ex. in i det här eller gäller det bara människor man träffar IRL?

Som jag tänker är en parrelation en överenskommelse att leva tillsammans i alla väder, inte bara när den andra parten är underhållande/givande att vistas med. Kompisar kan man mer anpassa umgängsnivån med efter vad man får ut av det. Ett av de viktigaste grunddragen i tvåsamhetskontraktet bör vara: man jämför/konkurrensutsätter inte sin partner mot människor man träffar sålänge man är kvar i relationen. Jag tror att "villkorat umgänge" är den största anledningen till varför människor inte är lyckliga i parrelationer. Jag tror att man måste vara beredd att ge allt oavsett vad man får tillbaka och tro det bästa om sin partner för att få en lång och lycklig relation. Det är väl mycket och nästan omänskligt att begära att någon ska "ge allt" samtidigt som hon är i en relation "tills någon bättre partner blir tillgänglig" eller tills partnern finner någon bättre partner.

Om man ser människor man möter på stan, i skolan eller på jobbet som sexobjekt och attraheras så tror jag att det är ett symtom på att man mer eller mindre omedvetet är på jakt efter någon ännu bättre än den man har. Jag skulle inte vilja ha en sådan partner, fast det ser inte ut som att jag kan välja.

Däremot om jag eller min fru behöver runka till följd av vårt obefintliga sexliv, så kan jag inte se något osunt i om vi som hjälpmedel behöver titta på en ejakulerande hästkuk/hundkuk eller någon porraktris stjärthål under en rejäl påsättning. Det kan jag inte se som ett symtom på några destruktiva attityder.

Jag lever i celibat sedan en kortare tid tillbaka och tänker fortsätta med det. Är inte intresserad av att ha sex med någon annan än mig själv, och tycker att nästintill samtliga sexuella parafilier är avtändande och äckliga. Andra människor får syssla med vad de vill, men jag tror inte att det är nyttigt.