Jag vet inte om det mest konstruktiva är att se till möjliga lösningar och hoppas på dem eller att förbereda mig mentalt på att jag helt enkelt faller ur nu. Det bara tiltar i skallen. Vad av mina arbetsuppgifter är det någon idé att jag ägnar mig åt, liksom? Vad kan jag hinna göra klart i juni? Vad är viktigast för mig att hinna? Eller skall jag bara ge upp, sjukskriva mig och samla mig inför ett liv av dominobricksprickmålning? Faller jag ur kommer jag inte att orka att ta mig in igen.

Eller... Borde jag transkribera forskningsdata som fasen för att ha material att skriva om för att meritera mig medan jag är arbetslös? Då kommer jag ju inte längre att kunna komma åt mina data, av etiska skäl.

Jag vet inte.

Svårt att säga när man inte vet detaljer, som hur de på AF har resonerat eller om det är de eller "reglerna" som har felat, om de inser risken för begåvningsslöseri och så vidare.

Men "ge upp" i bemärkelsen hitta i dig själv det där urhavet man kan slappna av i eller marken man är rotad i eller vad man nu vill kalla det, det lär ju förbättra din stabilitet och handlingsförmåga vad det än blir du måste försöka manövrera dig genom.

Arbetsförmedlingen är fortfarande "på". Jag tror att det är universitetsadministrationen som tycker att det verkar jobbigt att sitta och meckla med en tjänst för en person som skulle bli inlasad och som de sedan inte kan bli av med om det skulle skita sig.

Åt helvete.

Jag vill att Sheldon skall komma hit och bringa ordning i min virvel av entropi.

Hur lång tid har du kvar?

Men gaaah, Inco!!!
Jag håller tummarna för att du får stanna kvar - allt annat vore slöseri, hoppas de inser det som har makten att besluta.

Men hur det än går så kommer du att landa med fötterna.

Hur mycket jobb har du kvar på ditt nuvarande projekt?
Hur mycket uppskattar du att du skulle hinna med?
Kan du använda det du hinner med som merit (antingen internt eller externt)?
Har du diskuterat detta med din handledare?

Du behöver förstås inte svara om du inte vill.

Jag skulle kunna forska i decennier på det där materialet. Det är en guldgruva. Jag har juni ut. Jag kommer inte att hinna ett skit. Men om jag skulle hinna något, så visst skulle det vara meriterande. Frågan är väl om jag någonsin kommer ikapp meritmässigt. Det kommer alltid att ligga mig i fatet att jag inte spottat ur mig den mängd good enough strömlinjeformade publikationer som jag borde ha gjort under den tiden jag varit anställd. Jag är körd.

Men min forskningsledare är beredd att dra det hela ett extra varv med arbetsförmedlingen för att försöka komma runt systemet.

Och vår iranska doktorand kommer att be för mig och skicka mig "positiva energier" så mycket hon bara orkar.

Någon annan med superkrafter får gärna joina partyt.