Jag älskar sex.
Faktiskt tror jag att jag närmast är översexuell, har i stort sett alltid varit det. Hittade de sköna delarna av kroppen väldigt tidigt och lärde mig fort att pilla på precis rätt sätt - redan i spjälsängen närmare bestämt. Fast då var det kopplat till ren njutning och hade inte mycket med sex att göra.
Ganska snart kopplade jag ändå samman njutningen med yttre stimuli, visuellt eller genom fantasier tex.

Sedan har det fortsatt på samma sätt genom livet. Lätt att bli upphetsad, vill ha mycket sex. Dock händer det att jag inte orkar sexa loss riktigt så mycket som jag skulle vilja. Viljan finns där men orken eller inspirationen fattas.

Hur ser er sexualitet ut?

Jag ser sex som ett maktinstrument, inget mer. Jag orkar inte med all tankeverksamhet folk lägger ner på allt mer fantasifulla sängkammarlekar.

Jag var väldigt entusiastisk över sex från någonstans i grundskolans mellanstadie tills jag blev 20-21 år. Jag vet att det är bra att ha sex och att det gör att man "bondar" bättre med sin partner, men det har blivit svårare och svårare för varje år som gått sedan 20.

Jag är numer riktigt bra på att hålla mig sysselsatt i princip hela min vakna tid och med förhållandevis produktiva uppgifter. Att tänka bort möjligheten att få till ett samlag har blivit en ovana efter ett tag. Om kroppen börjar kännas "konstig" efter ett tag så är det lika enkelt att lätta på trycket genom att masturbera som att bajsa eller kissa -- att få till ett samlag är snarare som att efter att ha blivit akut bajsnödig sätta sig på tunnelbanan och åka till andra sidan stan för att bajsa i någon skogsdunge (säg gärna ifrån om liknelsen var dunkel).

De senaste 4 åren -- d.v.s. sedan jag började arbeta och bli bra på att sysselsätta mig -- så har jag gått upp 30 kg i fettmassa till följd av osunda matvanor. Att vara fet är avtändande. Jag blir lite illamående av tanken på mig själv naken i ett sexuellt sammanhang. Dessutom ökar fettet mängden östrogen i kroppen och man blir mer av en fitta.

En rolig sak: När jag var mellan 16 och 20 så brukade jag ofta ligga och gråta mer eller mindre förtvivlat efter ett fullbordat samlag för att jag kände mig ful, fet och äcklig och att jag "besudlat" min vän. Stackars tjejer... Det vore intressant att veta vad de tänkte där och då. Är det någon mer som har haft för vana att gråta efter samlag?

Nu arbetar jag på att gå ner i vikt. Och så arbetar jag på att inte tycka så illa om mig själv. Och att bli mer social. När mina ansträngingar gett utdelning någon gång under sommaren så skall jag förhoppningsvis kunna sätta upp en ny punkt på min lista över omedelbara mål; "Jag knullar minst en gång i veckan, och helst ännu oftare, senast den 30 augusti" (de senaste två åren har frekvensens snarare varit 1 gång per 2-3 månader).

Om man vill fälla en kärring ska man kommentera hennes vikt. Såg en isländsk film för ett tag sedan där en alkoholiserad person ger detta tips till ett albino. Har faktiskt en enorm träffsäkerhet, så det rekommenderar jag. Senaste tanten berättade efter ligget att hon hade börjat styrketräna, en liten egoboost sas. Henne hade jag petat på magen ett par månader innan, hon hade då en unge på några månader, och jag frågade (eller om jag påstod, kommer inte ihåg) om hon var med barn igen. Dock ska man nog inte förvänta sig att få ligga med sina släktingar när man kommenterar deras vikt, kan få rättsliga påföljder.


Knappast vana, en gång vad jag kommer ihåg, varför är oklart. Var en något annorlunda situation. Har dock väldigt svårt att tro att det skulle ha med min syn på mig själv, mitt utseende, eller min sociala kompetens att göra.

Hur gammal är du?
Kan rekommendera att spola de planerna med en gång, så sparar du in minst en sommar.

Fast, 30 kg låter ju lite mycket. Har full förståelse om du vill omvandla det till muskler.

Nvm.
Du behöver inga tips av mig.. Jag är relativt nöjd om jag får ligga en gång per halvår/år.

Maktinstrument?
Utveckla!

Jag använder sex som maktinstrument till och från för att distrahera min sambo. Ibland är det ett bra sätt att be om ursäkt med.
Men oftast ser jag till att ha sex när jag verkligen vill det och av rätt anledningar.
Blir mer och mer medveten om vad jag själv vill och inte vill, vilket resulterat i att jag totalvägrar sex när jag inte själv har lust. Och då menar jag bokstavligen lust, sex ska man ha för att man är kåt, punkt.

Förut hände det ofta att jag ställde upp närhelst han hade lust. Nu kan jag kompromissa enstaka gånger och ligger då och läser tex. medan han får ta för sig av min kropp.
Konstigt nog verkar detta att jag egentligen inte är delaktig störa hans lust nämnvärt. Men eftersom jag gjort klart för vad som i vanliga fall gäller för min del, dvs. har jag sex så har jag det för att jag vill och njuter av det, så gör de här enstaka kompromissgångerna inte så mycket.

Jag läste en bok för några månader sedan med titeln "Att älska med samma person hela livet (och tycka om det)", av någon sexterapeut/psykolog. Hon menade snarare motsatsen; om man har sex regelbundet oavsett kåthet så är att "tända" ett trick som hjärnan lär sig.

Jag tycker att det resonemanget är lätt att sympatisera med. Hur stora är oddsen att två jämställda och aktiva människor, med meningsfulla och ansvarsfyllda sysslor/projekt från morgon till kväll under en överskådlig framtid, skall gå från prestationsorienterade yrkesmänniskor till vällustiga och kåta djur vid samma tidpunkt? Orka ta initiativ och orka bli avvisad, liksom.


Kan du utveckla?! Varför skall jag spola planerna? Skall jag spola alla tre planer eller någon enskild?

30 kg fett är mycket. Jag har tränat ner mig till omkring 94 kg sedan i januari (-9 kg!), men jag märker att fettkilona sitter hårdare ju färre de blir. Det är lite deprimerande.

Edit: Jag är 25 år.

Vid 94kg är man en jävla gris.

Jag siktar på 80 kg, hittills är trenden kontinuerligt avtagande. Peppa istället för att dissa.