Den minsta sak spelar roll.
Varje litet uns miljögifter i vattendrag spelar roll. Det handlar inte om ideologier och whatever, det är mer konkret än så. 100% konkret.

Mycket av det jag använder till tvätt och vård av kroppen går typ att äta. Vissa grejer är rentutav goda, som den där massagekakan från lush som smakade lite vit choklad. Folk borde kanske tänka lite mer på vad de spolar ner i avloppet när de duschar?

Det fungerar väl olika i olika specifika miljöfrågor men generellt kan man inte vara säker på att konsumtion som avstås av en person verkligen minskar den totala konsumtionen. I allmänhet leder det till en marginell kostnadsminskning för alla de som inte är intresserade av att avstå och de kan då reagera på detta genom att öka sin egen konsumtion.

Typ om biobränslen vore lite dyrare men en del av befolkningen valde dem ändå av moraliska skäl så skulle bensinpriset sjunka och då finns två möjliga konsekvenser: antingen att bensinförbrukningen minskar som de som avstod bensin önskade, eller att de som gärna kör mer bil ökar sitt bensinförbrukning ännu mer vilket de har råd med pga det lägre priset (i praktiken kommer då priset att stiga igen, det är väl nån sorts abstrakt jämviktsresonemang anar jag). Detta kan innebära att delar eller hela effekten av att avstå konsumtion försvinner.

Om inte jag fiskar upp den sista fisken i sjön gör nån annan det. Det blir då ingen större moralisk bragd att låta bli att fiska upp den, effekten blir ändå densamma om inte alla kommer överens om att låta fisken vara ifred.

Det där blev ett osnyggt resonemang, men jag är säker på att jag hört det förut. Det finns iaf välkända liknande resonemang.

Men den där överenskommelsen måste börja som en våg från något håll. Gemensamma åsikter måste starta från en individ som träffar på en likasinnad som träffar på...osv. tills tillräckligt många är med för att påverka resten av gruppen.
Det åligger varje individ att ta det ansvaret, att ha en egen åsikt och följa den.
Åsikt eller handling.

Jag vill också kunna äta upp min tvål!

Man måste inte nödvändigtvis följa en regel innan den blivit lag, men man kan ju göra det. Jag tycker det är omoraliskt att göra en massa saker som egentligen skulle behöva vara förbjudna för att det skulle ha nån relevans att jag avstår från dem, men jag avstår ändå. Det skulle kanske vara rationellt om jag gjorde det så att andra märkte det förstås, den poängen finns ju. Det kan funka bra om folk är irrationella och det är de ju förstås.

Men jag tycker det är för lite spelteori och för mycket dygd i den offentliga debatten i vilket fall.

Eldar sopor i tunna, och då menar jag allt som brinner utom såna där små platta batterier
för de exploderar när man eldar dem, vägrar sopsortering då resan med bil till sopstationen
skitar ner mer. Matrester äter oftast hunden och det lilla han ratar äter kråkor och skator
upp. Undrar om jag alltid måste vara obstinat eller om jag är klok?

Föresten så har det ju kommit fram att de häller ihop allt brännbart utom komposterbart
och bränner soporna, sortering=bortkastat arbete.

Dyk ner i din egen soppåse och säg mig hur mycket plast finner du där, och hur mycket av den plasten har tagits fram utan att spy ut gifter i miljön?

Om du inte kan svara på de frågorna, kan du heller inte ta ett ansvar.

Det är svårt att göra rätt. Jag tycker att både Ufo och CRA har poänger. Det finns en risk att det vi gör, som ju är alldeles för begränsat, blir ett alibi som bidrar till att legitimera stora systemfel. Samtidigt så är vi ju många, och vad vi gör och inte gör får betydelse. Gör vi inte sådant som att sopsortera, kan även det användas som legitimering - t.ex. för andra länder, som då inte heller vill bidra.

Jag tror på att göra det vi kan, efter ork och förmåga, men inte nöja oss med det. Det måste bli jobbigt för dem som har makt och befogenheter att ha det som det är nu. Fortsatta krav behövs. Alltså... sopsortera men gnälla som fan? Överbevisa dem om att hanteringen inte är något de tjänar på?

Man borde egentligen skicka tillbaka alla idiotiska grejer som inte går att källsortera på ett bra sätt. Materialen skall fasen vara lätta att separera från varandra! Och så giftfria som det bara är möjligt. Och resurssnåla i tillverkningen. Det är idioti att det "lönar sig" för en massa aktörer att ha det på sätt som helt uppenbart drar oss alla i fördärvet. Varför överhuvudtaget tillåta skiten? Vem behöver sjuttioelva lager av kolorerade kartonger i blandade material? Och apparater som är fem gånger dyrare att laga eller uppdatera än att ersätta med nytt lika ohållbart skräp? Nittiosjutton olika sinsemellan helt inkompatibla tekniska lösningar, för varje "behov", som alla är undermåliga? Är det frihet? Var det det vi skulle ha vår fria vilja till?

*riktar pms:en mot the bad guys*