Rimlig inställning till att basunera ut sitt sexliv: http://johannasjodin.se/

Jag vet inte ens vilka åsikter han har.
Några kan tänkas vara självklara, men vad finns det mer?

Ja det är ett rimligt scenario.
Får en socionom vittring om att en person som utreds skrivit på nätet är det dennes uppgift att snoka vidare.
Därför är anonymitet A och O.

Det är väl klart att jag inte blir uppretad av det där, tvärtom.
Samma tillbaka till dig, Kaninmamma, och sov gott.


@Yetin
Det hör till föräldraskapet att censurera sig i viss mån. Alla (eller de flesta) har ett aktivt sexliv men det behöver inte mina barn, barnens vänner eller föräldrar läsa om på ett offentligt forum i grova ordalag.
Det (och överhuvudtaget vidriga skällsord och öknamn i vokabulären) är ju som bäddat för att ge omvärlden, som ens barn sedan tvingas att vistas i, markörer som särskiljer dem från de andra barnen. Föräldrar är något man dras med, på gott och ont. Varför göra det ännu svårare för barnen att hantera än det redan är i.o.m föräldrarnas autism diagnos etc.?

Alla är på nätet nu för tiden, mina döttrar kastar nyfikna blickar på skärmen när de går förbi, folk härifrån bor i samma del av staden som jag och umgängeskretsarna tangerar säkerligen varann.
Jag tänker på det, glömmer bort det och tänker på det igen.

Ja, fram med dem då.
Vi kan kriga om invandring med järnrör här igen. Det var så länge sedan sist.

Jag vet inte vad han har för åsikter men är nyfiken på att höra mer om dem påstådd vettiga.

Minns inte om jag lyssnade. Massor med viktiga saker orkar jag helt enkelt inte hålla i huvudet. Nu senast att man kanske borde köpa guldtackor (typ) innan Bretton Woods-systemet kollapsar och det blir hyperinflation i hela västvärlden. Jaha, vilket jätteöverkomligt tips för oss litet äldre och fattigare gemene henar som inte ens är intresserade av ekonomi (annat än som ett ofrånkomligt medel till sådant som är intressant). Särskilt när man knappt kan stiga upp eller hitta på den mat för dagen som snart kanske inte heller finns i butikshyllorna.

Men nu tackar jag för din varning. Den verkar något gripbarare.

Jag tror inte det har nån betydelse hur vulgära ens föräldrar är. Det är tankemönster på nivån över det som avgör vilka möjligheter man får i livet. Saker som hur många hyllmeter böcker man hade där man växte upp är direkt relaterat till framtida utbildningsnivå. Antalet olika ord som används i hushållet också. Grovt språk, knappast relevant i sig. Och social mognad lär väl inte gynnas av en massa ytliga regler utan egentlig betydelse, snarare är det mer djupgående saker som synen på reciprocitet, empati, arbetsmoral, självförverkligande, individens autonomi och såna saker.

Finns många kufiska föräldrar som får välanpassade ungar just därför att ungarna fått lära sig såna "högnivåvärderingar". Tänker på både bekanta och kändisar. Det handlar då om såna här högpresterande personer förstås.

CRA, jag kan se att du också har en ådra av omtanke om Sheyen, och/eller i varje fall om hennes barn. För min del uppskattar jag både det och att du (som jag uppfattar det) verkligen anstränger dig för att hålla en sansad och konstruktiv ton.

Men jag tycker också jag kan se att det är mycket du inte förstår. Olika kommunikationsstilar, som Inco uttryckte det. Och din kanske ser ungefär lika illa ut från Sheyens håll som hennes från ditt? Personlig oförståelse plus omtanke kan också vara en problematisk kombination. Vilket är synd eftersom omtanke ändå är bättre än ingen omtanke. Men just den kombinationen kan lätt framstå som nedlåtande eller insnärjande, eftersom man inte kan vara lyhörd för någon man inte förstår, och lyhördhet kan behövas för att omtanke ska ta.

En sak till: du gjorde aldrig själv några misstag som yngre? Du har aldrig vuxit med en uppgift? Eller levat ut barnsligare sidor i en situation och varit vuxnare i en annan, där kraven på det har varit tydliga nog? Eller varit tvungen att göra dina egna misstag innan du har kunnat förstå vad någon annan menade?

@Yetin
Fast jag menar nu omvärldens reaktioner och hur det påverkar barnen. Föräldrar som förbjuder sina barn att leka med Fia för att Fias mamma blablabla. Klas blir retad av andra barn som hört sina föräldrar tala illa om Klas föräldrar blablabla.

Sådant. Ryktesspridning osv.
Vi lever i den världen IRL allihop och tampas med andra människors åsikter om oss vare sig vi vill eller inte. Det minsta man kan göra för att hjälpa ens egna barn undan så lindrigt som möjligt är att bete sig adekvat och som det förväntas av en förälder. Fasad utåt. Det är något som måste finnas där för barnens skull.
Men långt ifrån alla föräldrar bryr sig eller förstår tillräckligt för att bry sig.
Det är också en realitet.

Självklart. Allt det har jag gjort.
Just därför vet jag vad jag pratar om.

Du förstår uppenbarligen inte heller all kommunikation som pågår här.

Jag är inte så inne på att behöva förstå allt till varje pris. Det som utvecklar mest många gånger är att tvingas ta ställning, att bli ifrågasatt och därmed definiera sina gamla ståndpunkter, omvärdera en del och få en del nya i deras ställe. Det går inte att utvecklas om det inte finns det minsta motstånd mot det som är ens jag från början. Om du fattar hur jag tänker.

Det är inte heller alltid det bästa att vara snäll intill förbannelse och förstå och acceptera. Det ger bara status Q.