Ja, men det blir en mer tydlig bild. Det låter dessutom vackrare. Vill du inte anmärka på "kallar" också? Rätt ska vara rätt.

Njuta av sambolivet (vilket jag iofs gör varje dag)

Du borde satsa stort på att utveckla din sympati och empati. Ett barn som får panik när hen inser att ett djur lider och därför vill avsluta djurets lidande så fort som möjligt är inget en medkännande vuxen skulle håna, exempelvis. Tvärtom.

Som förälder behöver man mycket medkänsla. Och det går att utveckla sin medkänsla, odla den och få den att växa.

**************************************************************************

Idag var en utedag igen, med katter, man och barn. Det är officiellt försommar där vi bor. Nästa vecka skulle det visst bli olidligt varmt igen också.

No offense, men om jag ska ha föräldraråd är du inte den första jag springer till.

För övrigt hånar jag inte, men det är ju tämligen barbariskt att stena en fisk till döds. Det går ju snabbare att knäcka nacken av den.

Du får mer än gärna sitta och ojja dig över mig och mitt liv, om det ger dig något. Jag har det dock jättebra och känner mig inte otillräcklig på något sätt.

Jag representerar majoriteten av alla de föräldrar du kommer att möta i framtiden så det var mer som ett konstaterande av ett faktum (= inte ett råd) som verkar okänt för dig. Folk brukar vara noga med vilka deras barn umgås med och föräldrar till barn som skrattar av glädje när de har ihjäl levande varelser går nog fetbort.
Zombie kanske kan bistå med medmänskliga tips och råd. Han är osedvanligt bra på sådant.

Jag skrattar åt nack-knäckandet av fiskar; jag skrattar inte åt avsågning av en hästs huvud, med motorsåg. Klarar du av att se skillnaden?

Nej, du representerar absolut inte majoriteten av den gruppen (men drömma går ju). För övrigt har jag alltid haft jättebra hand om barn och de trivs i mitt sällskap, då jag inger en trygghet. Jag är även smart och duktig på att lära de små. En perfekt liten mammsimammsi!

Men vi kan även säga så här: Jaaaaaa då. Jag kommer att få det så jobbigt så!

Synd att det ska bli taskig stämning här...igen

OnT

Idag ska jag cykla till Sportson och få cykelsadeln fixad.

Idag ska jag fortsätta att räkna ner dagarna som återstår! Snart är det dags för mitt barn att blotta könet för ultraljudsteknikern och då får vi äntligen veta vad vårt barn heter! Har längtat efter att få veta hans/hennes namn ända sedan jag plussade på graviditetstestet!

Vad spännande! Jag tror det du beskrev att du skrattade när fiskar avlivades råkad misstolkas.
Jag har stor empati och är mycket kärleksfull men råkar skratta vid olämpliga tillfällen.
Det gör mig brydd och tänker vad har jag för fel.
Men jag tror att jag gör det när jag blir orolig och ängslig.
En känslo reaktion .
Som när man blir skrämd och hoppar till och börjar skratta.
Inte sjutton är det kul att bli skrämd men ändå skrattar man.
I i för sig har jag lätt till skratt !
När jag slår mig, när jag slår ut kaffet över bordet som i morse.
Varför sura när man kan skratta är mitt motto!
Idag ska jag flytt städa med min kompis.
Dricka kaffe och ha det kul!
Förr när jag flytt städa i min ungdom drack jag öl men jag har mognat ifrån den ovanan!
Ha en härlig måndag ! Kram på er!

Det låter som ett finfint motto! Det är nyttigt att tänka så! Att ett skratt alltid är det bästa. Ärliga, kärleksfulla skratt, förstås!

Jag brukar också skratta som en känsloreaktion (och det kan bli oerhört opassande om man råkar ha otur).

Kram!