Idag är jag faktiskt piggare och ljusare i sinnet än på länge. Vad var det egentligen som var så förskräckligt tungt? (Nej, påminn mig inte! Frågan var retorisk.
)
Jag känner fortfarande av sviterna av denna märkliga kombination av pms, hiskelig magsjuka och utmattningsreaktion, så det är nog helt rätt att stanna hemma en dag till. Jag kunde ju för sjutton knappt stå på benen. Då
skall man inte jobba.
Men imorgon blir jag äntligen färdig med den där forskarhandledningskursen, så jag skall förbereda det idag, hemifrån. Det känns klart hanterbart.
Sonen skall till en sjukgymnast idag för sin motorik, men hans pappa följer med dit. Han är ändå mellan jobb just nu, och han bor så lägligt mellan skolan och vårdcentralen. Sedan levererar han sonen hemma hos mig, eftersom han ändå skall åt det hållet efteråt. Ibland har man tur med logistiken och vardagspusslet.
Jag borde verkligen kolla upp ytterligare medicinering för min PMDD. Min psykiater har noll koll, men det finns ju mer att prova. Fast först skall jag väl skaffa det där Femal balans som CRA tipsade om. Vem vet, det kanske gör underverk.