asså, det är inget fel i att tycka sånt är jobbigt.

+1

Människor förväntas ju att ha utvecklats förbi stadiet där man dödar eller skadar utan den minsta gnutta av medkänsla inför den man skadar eller tar livet av.
Ni som blivit lämnade bakom av evolutionen är förhållandevis och lyckligtvis få.

Själv grät jag floder när jag råkade fiska upp en liten fin fisk och när jag förstod att den ju måste dödas manuellt. Av mig. Med en sten. Så att den säkert dog blixtsnabbt och inte led det minsta längre. Det blev mos av den fisken.
Och jag har nog fortfarande inte kommit över det.

Idag ska jag inte mycket mer - det blev en helt underbar skogspromenad idag med kattor, barn och man.

Jag förstår den aspekten, absolut!

Men eftersom jag äter kött kan jag inte riktigt släppa tanken att jag nån gång i livet borde döda det jag äter, eller sluta äta kött.

Haha! Jag vet att jag är lite empatistörd iaf. På fullaste allvar. Ingen psykopat, dock. Bara det att det var roligt att knäcka nacken av de fiskar som jag hade fångat. Det hör ju till att man knäcker nacken av dem, för att de ska DÖ SNABBT. Det är ju ändå ganska schysst.


Hahahahaha! Vi hade getter som husdjur och vi käkade några av dem. Det var jättegott!


Mmm, det är någonting speciellt med pälsdjur ändå. Troligtvis för att man kan gosa med dem och de lite större pälsdjuren (råtta, katt, hund etc) kan uppskatta smekningar och gos. Då blir det lätt så att man får den här "överskyddarinstinkten", för att man vill ta hand om någonting som är mindre än en själv.

En fisk kan man ju inte gosa med, för de är så jävla svåra att hålla fast, EHEHEHEHEHEHE!

Du "råkade" fiska upp en fisk. Hur "råkar" man göra det? Vad skulle du egentligen göra, då? Det vore ju tämligen märkligt om du först har så förbannat starka känslor mot de som faktiskt klarar av att knäcka nacken av fiskar utan att gråta, men så "råkar" du själv fara iväg och fiska. Du "råkade" få upp en fisk, liksom. Du visste mycket väl vad det är som gäller när man fiskar. Dessutom är det bra mycket taskigare att dra upp en fisk, medan den hänger i kroken och bara låta den dingla där, försvarslös än att direkt knäcka nacken av den, som tar max 2 sekunder. Så det du inte inser är att det snarare är du som har lite problem med medkänslan, eftersom att du troligtvis tvekade som fan innan du faktiskt gjorde slut på fiskens lidande.

Entra Stadsgården.

Ja det är viktigt. Därför tror det är en jaktinstinkt.

Ja. Förresten: Är det inte svårt att stena en fisk till döds? Tänk om man slår lite fel, liksom, så att man drar ut på lidandet rejält.

Tror inte det är svårt, men det känns som en onödigt kladdig tillvägagångsätt.