Ja, det är förjävla jobbigt (förlåt att jag svär så ofta) med pms halva cykeln. Ännu värre var det när jag inte åt vare sig p-piller, antidepp, EyeQ eller magnesium. Inte längre tid, kanske lite kortare faktiskt, men avgrunden var närmast bottenlös. Strax före ägglossningen var jag å andra sidan... äggsjuk. Vilket kunde vara rätt plågsamt det också, på sitt sätt, men humöret var fantastiskt. Under själva ägglossningen gjorde det djävulusiskt ont. Det var hur tydligt som helst vilken äggstock som ägget lossnade från. Hur i helskotta kan det vara så fruktansvärt smärtsamt när någonting så mikroskopiskt litet lossnar? Jag menar, jag förlorar säkert betydligt mer materia var gång jag kliar mig.
Kanske är det min "extreme male brain" som gör uppror över att ha hamnat i den här superkvinnliga kroppen? Någon form av avstötningsproblematik?
Nu är det i alla fall färgen på p-pillren (givetvis hormonerna i dem, vilka tydliggörs med färgen) som avgör grundhumöret. Oranga piller - prima liv. Vita piller - jämngrått. Gula piller - AVGRUND. Jag vill ha en karta med bara orangea piller!!! Har provat hormonutjämnare, men då blev jag zombifierad istället.
Undrar hur jag skulle må av testosteron.
Kan man få byta kön p.g.a. PMDD? Fast... jag tycker liksom att mina ben är tillräckligt håriga som de är, och jag tror inte att jag skulle trivas i skägg.
Mår förjävla dåligt idag faktiskt. Den delen med djup depression har passerat, men jag mår fysiskt riktigt jädra illa, är extra känslig för alla intryck, skakar, är svullen och öm i hela kroppen, motoriskt klumpigare än vanligt (vilket inte vill säga lite) och fruktansvärt vimsig och glömsk. Utmattad men kan inte sova. Hungrig men saknar aptit. Blääääääää...
