Nu vet jag inget om din situation så mitt svar får ses mer generellt:
Myndighetsbesluten kan vara ett tecken på att samhället upplever problem med dig, sedan om det är asperger eller inte är bara ett ord som kan vägleda i hur man går vidare.

Man behöver inte själv uppleva problemen. Om man tex själv saknar vissa små subtila sociala kommunikationsregler så kan det vara mycket provocerande för omgivningen, där man själv blir helt oförstående över deras reaktioner.

Som vuxen är det en ny uppsättning krav att ta hänsyn till, jämfört med skoltiden.
Saknar man jobb och inkomster så är man ett problem(det styr tom hela vår politik), bedöms man inte klara av den normala processen med arbete/jobbsökande/arbetsförmedling/A-kassa/FAS-3 osv så kan myndigheterna ge en andra möjligheter att leva sitt liv.

Vägen till det "normala" är lång och besvärlig, men långt ifrån omöjlig.

Det ligger till som så att jag hade vissa problem som inte enbart berodde på mig under högstadietiden och direkt därefter framför allt. Men jag hade lyckats ta mig ur alla problem och fått en lugn och bra tillvaro under åren 2008 till 2010, med ett litet undantag under två veckor 08. I vilket fall som helst så hade inte jag några problem med myndigheterna och jag bodde hemma.

Problemen med myndigheterna kom när mina föräldrar bad SOC om hjälp med flytten. SOC som fixade en SOC-lägenhet, SOL-team via LSS samt som övertalade mig och mina föräldrar om att en god man kunde vara bra. Eftersom att jag bara var 19 år och inte kunde ett skvatt om god man/förvaltare så ansökte jag till och med om förvaltarskap.. SOC sa till mig att en förvaltare var bättre att ha än en god man eftersom att "de kan hjälpa dig mer då de har större befogenheter". SOC pratade om förvaltare ungefär som om förvaltaren skulle vara som mina föräldrar hade varit. Jag som pluggade på folhkhögskola och satt och spelade WOW all ledig tid hade inget emot tanken på att ha det slappt som när jag bodde hemma med en förvaltare som skötte räkningar och allt annat jobbigt..

Det jag inte förstod var att förvaltarskap i praktiken var en omyndigförklaring av mig och att jag skulle förlora min rättshandlingsförmåga eller rätten att ta vuxna beslut om man så vill.. SOC gav mig inte någon riktig förklaring om vad förvaltarskap innebär och mina föräldrar blev också blåsta. När man läser om skiten så ser det mycket bättre ut då det talas om hjälp och att förvaltaren skall agera i ens bästa intresse. Mina föräldrar tolkade detta som att förvaltaren måste ha mitt godkännande innan han/hon kan göra något eftersom att annars är det emot mitt intresse. Tyvärr så kan förvaltare godtyckligt avgöra vad som är i mitt bästa intresse men det förstod inte jag eller mina föräldrar år 2009. Ofta så har förvaltaren/ gode mannen agerat emot mitt intresse och sagt sig agera i mitt bästa intresse när hans agerande stridit mot vad som låg i mitt intresse.

Jag hade tur att tingsrätten och överförmyndarnämnden tyckte att det räckte med en god man så det blev enbart god man. Men sen på grund av den gode mannen som ville diktera så kunde vi inte samarbeta särskilt bra (jag var van att få som jag vill, inte kan jag samarbeta med någon som vill styra med hela handen då) vilket ledde till att han ansökte om förvaltarskap. 2010 fick han igenom detta förvaltarskap till stor del på grund av gamla handlingar från BUP som egentligen var förlegade. Man kan säga att det var ord mot ord, mitt ord mot gode mannens och överförmyndarnämndens.
De tog fram ett läkarintyg och vips så var deras sak styrkt och jag saknade sjukdomsinsikt. Det enda problemet var väl att läkarintyget skrevs för LSS-ansökan och inte för förvaltarskapsärendet, och inget i läkarintyget styrkte det godemannen med mera framfört.. Men domstolen tyckte uppenbarligen att ett intyg som inte följde blanketten som finns i ärenden om förvaltarskap och som inte skrivits i det ärendet dög som bevis. Ärligt talat så behandlade rätten ärendet som en skenrättegång där de i praktiken ville gå nämnden och gode mannen till viljes från början och jag hade ingen riktig chans. Man hörde inga av mina släktingar heller.

I Hovrätten tyckte domstolen att läkarintyget inte höll måttet. Men istället för att återförvisa ärendet till tingsrätten så valde de att inhämta ett nytt intyg. Överläkaren i detta nämnde att hon inte kunde ta ställning i frågan men det räckte med informationen om mitt LSS-stöd osv för att jag även där skulle bli överkörd. Hovrätten misstolkade även hjälpen jag hade så att den framstod som mer omfattande än vad den var.

Det är när jag inte lyckats förmå Högsta Domstolen att att ta upp ärendet igen som jag gjort mitt bästa för att bekämpa förvaltarskapet och protestera emot det. Det är då jag har fått en massa andra negativa beslut mot mig.. Myndigheterna anser antagligen att jag är eller har varit en rättshaverist och en individ som trotsar deras beslut. Men är det så konstigt?

Domstolen kan dömma brottslingar och förvänta sig att man tar sitt straff utan tjafs. Men förvaltarskap som de kallar "hjälp" är ju inget straff enligt dem och därför borde man kunna få bort det genom att klaga och protestera kan man tycka. Tyvärr så behandlar de en sådan dom likadant som om de dömt ut ett straff, man skall behöva överklaga hjälp när man egentligen borde kunna säga upp hjälpen om man inte vill ha den. Förvaltarskap upplevs inte som hjälp utan det känns som ett straff! Och för att få bort det juridiskt så måste man överklaga precis som om de dömt ut det som ett straff. Hjälp skall man väl inte behöva klaga på? Det ska man ju vara tacksam för.. Vilket tyder på att förvaltarskap inte är hjälp om man klagar och gör uppror. Jag begick inget brott för att bli dömd till förvaltarskap. Det är därför som jag har gjort uppror!! Och det är då myndigheterna drar åt tyglarna ännu hårdare eftersom samhället är sjukt.. Frihet för alla finns inte..

Och vad stod det i läkarintyget då som tydde på ett behov? Ja, asperger och marginell mental retardation bl.a. Det var de medicinska grunderna.. Och bägge dessa diagnoser har bevisats felaktiga under en ny utredning från förra sommaren 2012. Fick dock Autistiska drag: Icke verbala inlärningssvårigheter.

Det enda jag kan ha sagt och gjort som provocerat myndigheterna är väl att jag sympatiserat med SD på Flashback forum och blev en lokalkändis på det forumet 2007. Umeå är så rött att de förmodligen tyckte att jag skämde ut stan som blev lite av en hjälte på Flashback.org under framför allt några veckor i mars 07. Kan inte se några andra skäl.. Att jag är antifeminist och öppen med det? I så fall är ju landet emot yttrandefrihet om det är extrema politiska åsikter som fått myndigheterna att dela ut förvaltare..

Sen vad gäller inkomster så hade jag ett ganska stort eget kapital och har fortfarande en del kvar. Har dock inte fått använda särskilt mkt pga förvaltarskapet och sen så har en hel del förlorats till arvode och skadestånd osv. Vore det inte för förvaltarskapet så hade man kunnat leva livet för dessa pengar. Har även aktivitetsersättning, men det finns folk med AE som slipper förvaltare så varför fick inte jag slippa? Sjukt. Jag kan naturligtvis arbeta men jag måste plugga klart gymnasiekompetensen först. Sen finns det läkare som skrivit att jag inte kan det men det är ju bullshit.