Även Pär Axel Sahlbergs Newsmill-artikel, som Yetin länkade till i texttråden, ligger det mycket i. Vi ser inte bjälken i vårt eget öga, bara grandet i grannens. Vi ser inte vår egen fundamentalism, eller bristerna i ett totalindividualistiskt tänkesätt – bara de traditionellt religiösas fundamentalism och bristerna i ett totalkollektivt tänkesätt. Mycket mänskligt, men omöjliggör debatt i känsliga frågor med sagda grannar.

Och detta måste man (som Sahlberg också säger) kunna påpeka utan att behöva beskyllas för att relativisera värden som demokrati och mänskliga rättigheter. Alla som påpekar det gör nämligen inte den relativiseringen. Men bortser man från det här, och bara ångar på om västerlandets överlägsenhet, finns det ingen anledning att anta att man inte kommer att framstå som ännu en typiskt västerländskt hotfullt mästrande kulturkolonialist för den som inte är västerlänning.

Med det sagt tror jag att Sahlberg något underskattar den muslimska världen. Åtminstone som den ännu är, medan det ännu finns folk uppvuxna innan USA utropade västerlandets krig mot islam (under namn av "terrorismen", vilket ju alla genomskådade redan från början). Innan den muslimska världen har hunnit utvecklas ännu ett stycke bakåt under det västerländska hotet (och bakåtutvecklingen) och innan den muslimska bakåtutvecklingen har hunnit bli alltför självgående inom den världen.

Här ger å andra sidan Ziyad Ayach stöd åt den farhåga jag uttryckte för några inlägg sedan: att Mustafa Omar var en progressiv kraft i en konservativ organisation och att han hade kunnat göra just det som Pekgul med flera efterlyser: ge röst åt progressiva eller åtminstone icke konservativa muslimer som nu kläms ihjäl mellan fundamentalisterna och de kulturellt kristna fundamentalistkramarna. Han väcker också frågan hur hård man ska vara mot en ung person som redan har visat att han kan växa (vilket han menar att Omar har).

Men vad jag i Omarfrågan inte har hittat, det lilla jag orkar leta, är pålitliga konkreta vittnesbörd om vad Omar i något som liknar nutid tycker och har arbetat för. Det är ju ganska viktigt. Tänker jag ur kvinno-, HBT- eller andra rättighetsperspektiv vill jag känna mig väldigt säker på att inte få någon bakåtsträvare på halsen…

Det verkar som att du inte märkte det väsentliga, nämligen att Pekgul själv uttalar att hon inte är svensk - något som i sig i alla fall borde diskvalificera henne från alla typer av arbete i landets tjänst, särskilt beslutande såna som politiker.

min kursivering
...och där har en av kärnpunkterna. De får väl lära sig att bete sig som folk innan de kommer hit, då lär det bli mycket mindre problem.

Jag har träffat svenskar med amerikanskt ursprung, som har bidragit till samhället precis som Pekgul och talat utmärkt svenska, om också inte nödvändigtvis som modersmål, som har kallat sin hemort i USA "hemma". Jag är rätt säker på att du dömer dem betydligt mildare än du dömer Pekgul. Dessutom vet du ju inte ens vad hon, eller amerikanerna, skulle kunna kalla Sverige för på det andra stället. Jag har träffat en "naturaliserad" engelsman som drev en pub. Den var populär. Konstigt nog, för oj vad han föraktade svenskar. Oj oj oj. Värre än den värsta utlandssvensk. Jag misstänker att du skulle döma också honom mildare. Kanske rentav ta en öl hos honom. (Handlar du aldrig hos någon "kvartersturk" förresten? Eller äter pizza eller just tar en öl hos någon?)

Själv känner jag mer ursprung där en av mina föräldrars släkter kommer ifrån än där jag är född och till större delen uppvuxen. Båda ställena ligger i Sverige, men jag lovar dig att där finns centrala kulturskillnader som är större än vad de är mellan liknande miljöer i två länder i olika kulturkretsar. Även om jag är svenskättad (de närmaste generationerna bakåt) borde det åtminstone diskvalificera mig från kommunalpolitiken där jag är född, enligt din logik. Och på det andra stället med, för den delen, eftersom jag inte heller är hemma där: jag är halvortig.

Precis så tror jag det är med många av utländskt ursprung också. Dubbelortighet förekommer också, precis som tvåspråkighet.

Eller ett kortare svar:

1. du hårdrar i ett enskilt fall som du inte vet tillräckligt om; och jag tror inte du är dummare än att du vet det. Ty
2. Det är en språkbruksfråga som man inte kan dra några säkra slutsatser alls om något annat från.

Tja, svin finns överallt. Också i politisk mognad och ideal. Det är ju också så att dem som finns här har vi större möjligheter att påverka positivt än dem som finns i ett land som västmakterna förtrycker. Och som därför kan tänkas bli motiverade att ställa till problem tillbaka för sagda västmakter. Än större chans har vi att påverka deras barn. Och om du ursäktar: politiskt sett är vi nog många som räknar dina åsikter till de destruktiva. Tycker vi därför att du ska ut? Inte jag i alla fall. (Inhemsk härkomst behöver ju inte vara något hinder: fråga någon som levde i det gamla Sovjet.)

… eller känner någon som har blivit omskött av mörkhyad sjukvårds- eller hemtjänstpersonal, eller fått lokaler städade av en persisk akademiker, eller fått något annat utfört i ett av de där jobben som svenskar inte vill ha?

Jag kan också upprepa en sak jag redan har upprepat, men som aldrig tycks gå in i dem som inte redan reflekterar över den: beträffande de sociala oroligheterna är de i grunden och till större delen ett socialt fenomen. Det lär vara väl beforskat, och vi som har levat ett tag i gårdagens strulstadsdelar vet det också rent empiriskt. På min tid var det "finnjävlar" och "tattarungar" och till och med svenskar som man inte ens kunde tillskriva något utländskt ursprung, bara "slödder och patrask", som skar däck på brandbilar och så vidare.

Människan fungerar så att 1. hon tar det hon först får syn på och sedan slutar hon titta – hon har ju fått något hon kan använda som universalförklaring till allt; 2. hon är feg och tittar mycket hellre neråt än uppåt efter förklaringar – för att inte tala om vart hon helst sparkar.

Detta gör att så fort man kan hänvisa till något (aktuellt eller inaktuellt) utländskt ursprung för att förklara strul, så gör man det. Ursprunget ifråga kan alltså vara vilket som helst och aktuellt eller för länge sedan överspelat. Vill man verkligen förstå vad som händer, eller göra något åt det, måste man också titta på politiska och ekonomiska förändringar och hur de slår igenom i folks vardag, på arbetslöshet, skola, hur folk upplever sina framtidsutsikter, hur välkomna de känner sig i samhället (oavsett var) och vad samhället gör för att ge dem plats (ekonomiskt och på andra sätt). Gäller både över- och underklass, oavsett verkligt eller påstått "etniskt ursprung".

Det gäller också oavsett om ungdomar idag tar till tvillingideologierna islamism eller storsvenskism som verktyg att försöka frigöra sig med. (Ser man varför de är tvillingideologier?) Människan är 3. ingen naturbegåvning som idébyggare: i det ögonblick hon känner att hon behöver idémässig hjälp för att kunna hantera sitt liv tar hon till det ideologiska material hon hittar som redan ligger runt henne och skräpar. På min tid tog man till flumromantik och omänsklighetskommunism.

Nu lever vi tack o lov i en demokrati där folket själva bestämmer våra företrädare.
När väljarna har valt in Nalin Pekgul, så är det enda rätta att: hon får vara med och företräda oss.

Hur beter sig folk?

Z: jag förutsätter att hon här korrekt citerad. Det jag tycker är det viktiga i det här fallet är lojalitetsfrågan. En person i statens tjänst (vilket de folkvalda de facto, om än möjligen inte formellt, är) borde i all rimlighets namn ha Sverige som sin främsta (nationella) lojalitet - vilket inte en person som kallar ett annat land för "hemma" rimligen kan sägas ha.
Amerikanerna har många märkliga hyss för sig, men att folk svär trohetseden i ett antal olika sammanhang är definitivt något man borde importera.

Du tar din vana trogen inte hänsyn till någon som helst av de komplicerande faktorer verkligheten har för vana att innehålla och som jag och Ufo försökte räkna upp. Ändå räcker det gott och väl att peka på två av dem: 1. Som Ufo påpekade, hon är folkvald. 2. Att använda ordet "hemma" på det här sättet är vedertaget språkbruk som inte säger ett skit om politiska lojaliteter. Det är sådant man säger om där man är född. Du hårdrar något i hästväg.

Korrekt. I så här viktiga frågor finns det inte plats för tvetydigheter.

Ingen idé att diskutera det här med dig om du inte ens bemödar dig att ge konkreta svar på relevanta punkter som pekas ut för dig. Vill bara påpeka att med din egen logik är du lika rökt som vi du kritiserar skulle vara. Dina extrema laissez-faire-ideal gör dig ohjälpligt illojal mot det Sverige som faktiskt finns och mot alla andra samhällen också. Du hamnar på samma sida som vilken annan extremist som helst.