(Om någon inte vet det så brukar man ändå uttala det "Bärslagen".)

Med tanke på illasinnade appar och allmänt informationsläckage borde en smekfon (som vi väl pratat om förut) kunna klassas som en förföljelsemanick.

Tymplig.

Alla vet vad otymplig är, då borde tymplig vara motsatsen!

Då stavades det tydligen smekfån – men ja, det tycks falla under definitinonen. (Den som vill urvattna den skulle förstås kunna kalla även personsökare och (till för ett tag sedan) vanliga mobiler "förföljelsemanicker".)

Tymplig, hm… nu blir jag en sån där vedervärdigt aspig glädjedödare (lustmördare? )… men tump betyder just kluns, kloss, klump, och o:et är i det här fallet till för att ge eftertryck, inte neka, precis som i o/väsen – så tymplig och otymplig betyder samma sak.

Aha! Det var nyheter för mig. Hade inte kopplat att "o" kunde användas på det sättet. Då är ju frågan... Betyder "odjur" att det är ett djur med eftertryck (ett extra djuriskt djur) eller att det inte är ett djur?

Intressant!

Oväder är ju faktiskt väldigt mycket väder!

Apropå "o-":
Aha!

Apropå "smekfån" kontra "smekfon", så torde det andra alternativet vara mer historiskt korrekt, medan det första väl kan anses vara en förvrängning i syfte att (ytterligare?) något nedvärdera fenomenet!?

… eller kanske ett vanskapt djur? Bra fråga. Den förra betydelsen (tillämpad på farliga vilddjur som björn och varg) tycks i alla fall vara äldre. Odjur som yttersta motsats till nyttoga djur kanske. Liknande med väsen förresten, som från början bara betydde "varande, varelse" (som i att ha sin varelse någonstans).

Antar att båda o-orden är lånade från tyskan (Untier, Unwesen). Väsen är det i alla fall. Samma ord som vara och alltså en alternativform till sein.

Så har jag också uppfattat det. Analogt med ajfån.

Unkraut. Som är översatt till ont krut, som inte förgås så lätt. *muttrar*