Tro mig, jag är I N T E smärttålig. Jag är extremt överkänslig mot smärta. Dock är jag också extremt ovillig att söka läkarhjälp. Förklaringen till att jag kunde fortsätta festa under fredagen stavas e-t-a-n-o-l.

Jag har typ legat och grinat av smärta resten av tiden, men inte trott att det varit mer än en normal stukning (vilket också gör ont som fan).

Aha. Ja i kirurgins barndom var det ju spritflaska och fogsvans som gällde när man skulle operera.

Nöjd.

Stackare! Hoppas verkligen att läkningen inte försvårats av den extra belastningen. Mina sympatier!

Instämmer.

Tack! Skiten ska opereras på lördag så det blir säkert bra. Fast jag är naturligtvis livrädd. Har aldrig opererat något innan och freakar ut bara av att sy ihop ytliga sår.

Du kanske slipper se skiten pga spjälor och sånt? En bra grej med brutna ben är att de till skillnad från skadade leder inte blir mer ömtåliga än de var innan skadan.

Tycker jag känner igen det där. Inte vet jag om den här synvinkeln kan hjälpa något litet, men… att hoppa omkring på bruten fot en hel festkväll och sedan ligga hemma för att det är helg är nog knappast skonsammare, rent sakligt betraktat.

Skillnaden är att jag inte VISSTE att den var bruten, så det enda jag led av smärtan. Jag fick total härdsmälta och skrämde halvt ihjäl läkaren på akuten när jag fick reda på att den var bruten.
De psykosomatiska effekterna av att veta att jag har ett operationssår kan jag inte ens föreställa mig. Någonting säger mig att hela min stash av Oxascand kommer gå åt rätt fort...

Så synd att jag redan gett bort min stash av lugnande till andra bättre behövande...