Matte är inte särskilt svårt egentligen, bara drygt och tråkigt. Jag önskar det fanns någon pedagogisk självstudiebok i matte som inte var anpassad för folk som automatiskt förstår vad alla begrepp betyder.

På japanska används tecken som har med begreppet att göra, t.ex "avstånd + ledare" eller nånting för att förklara ett begrepp som på svenska hade hetat "propotonusans realdystrimoniprincip" eller nånting idiotiskt. Om man bara kunde säga att det handlar om "något som bestämmer avstånd" etc hade jag fattat det bättre.

Jag vägrar befatta mig med "pretentiös" naturvetenskap som medvetet gjorts svårbegriplig för att naturvetarna ska kunna förhärliga sig själva. Så ser naturvetenskapen i västerlandet ut medans den i österlandet är en slags grundläggande självklarhet.

"Engel's coefficient" på japanska heter t.ex エンゲル係数, och ordet "coefficient" som låneord används inte utan heter "keisuu" och med tecknen för det blir det "bestämmelsesiffra" eller "ledarsiffra" eller nånting (matematik på japanska blir "sifferlära"), precis som ballong blir "vindbåt" etc. Varför göra det så JÄVLA komplicerat på engelska/svenska etc? Jag vet inte vad en "coefficient" är men hade man använt japanska termer hade jag iaf haft en aning om det och inte känt att det inte sade mig någonting.

Japanska saknar specialiserade uttryck för en massa vetenskapliga termer, eleganta synonymer etc och liknande som är vanligt i engelska, men har istället tio sätt att uttrycka något som på engelska bara har ett eller två ord när det gäller känslor. Man ger namn till och graderar känslor som inte ens existerar i västerländska språk utan måste beskrivas bildligt och med exempel. I vetenskapen är det tvärtom, där är det enbart bildliga grundbegrepp som gäller medans man i västerlandet smickrar sig själva med groteska specialiserade synonymer.

En stor del av mina problem med naturvetenskap är rent språkliga. Jag förstår inte terminologin och kan inte ta den till mig. Den känns oäkta, onödig och falsk. Kunde man bara säga "översiffra" etc istället för en massa utstuderade skittermer hade jag förmodligen orkat lära mig också.

Enklaste sättet för mig att lära mig nya saker är om man behöver kunskaperna inför något sattyg.
Exempelvis ett praktikal joke. Då infinner sig nästan savantliknande egenskaper.

Men kunskaper som bara skall läras in utan vettiga orsaker går inte att få in. Oavsett hur mycket man försöker.

Skolan ger eleverna en detalj i taget och beordrar dem sedan att lägga pussel. Jag är bra på att själv hitta detaljer/samband och lär mig intuitivt, det är motsatsen till vad som förväntas av mig.