Tack, Meppe!

När jag gick i dagis och vi stod två och två, redo att gå, räknade tanterna oss. "Två, fyra, sex, åtta..."

Meppe: Nej, det heter en, två, tre, fyra...

Dom brydde sig inte ens om att en 5-åring försökte lära dom hur man räknar...

Incognita och Sheyen: Varsågoda.

Jag gillar tolv, det går att dela med 2,3,4 och 6. Det är lite mer praktiskt än 10 på det viset. Multipler av 12 gillar jag också.

Primtal är jag inte förtjust i alls. De är bökiga just för att de är primtal. De små primtalen är okej, men är de större än 17 blir det bara jobbigt att hålla koll på vilka som är primtal utan att behöva tänka.

13 är ett primtal, det gillar jag. Speciellt 13 som i 12.

Som barn hade jag tics baserade på fyror, och på fyra fyror (16), fyra sådana, etc. De var hemskt tröttsamma som ritual, men det kändes helt rätt att ha fyra som grund. Mycket symmetriskt. Nog 17 är 16 väldigt mycket mer symmetriskt än 10!

Symmetri bryr jag mig inte om, siffrorna ska ha ett bra symboliskt värde för att jag ska gilla dom. 16 är totalt osymboliskt.

Det är just det här jag menade med att använda nonsenstråden som ett privat anteckningsblock och få det att se ut som nonsens, siffrorna betyder något för mig. På ett annat forum där jag inte är känd för att vara en tramsare introducerade jag magiska tal i rätt kategori och fick frågan om jag mår bra. På mitt språk var allt jag sagt att jag har orsak att vara väldigt glad.

Nog är det så alltid. Säger en som också vet.

Och 4^4 = 256 och så vidare.

Men i Sydöstasien ska 4 vara ett olyckstal har jag läst. Ska på vissa målfören vara homonymt med "död", vad som nu i så fall är orsak och tillfällighet.

Gulliga du var en smartis redan på dagis.