Ha ha, jo, det stämmer la rätt bra.

Marie Bergman sjöng, ordlöst, oerhört vackert, läste dikter och talade om tillit och kärlek och om vikten av att finna sin livston. Sedan fick alla tillsammans sjunga olika mantra och göra olika slingor med olika vokaler (typ vanliga sångövningar) medan vi fortfarande satt ner i bänkarna, och medan vi tonade skulle vi hela tiden fokusera på tanken "Jag vill dig väl". Sedan fick vi improvisera tillsammans. Så fick vi gå upp och ställa oss i en stor ring (flera varv, för det var mycket folk där) och fortsätta. Alla uppmuntrades att (i skift) gå in i ringens mitt och bara ta emot. Där kände jag att jag hade en psykologisk spärr, men jag försökte en kort stund. Så fick vi gå runt i hela kyrkan, hur som helst, och improvisera, hela tiden med fokus på "Jag vill dig väl". Mot slutet samlade vi oss och vände oss mot de olika väderstrecken, ett i sänder. Marie Bergman talade (dikter, visdomsord...) och så fort hon sagt "Rädsla knackade på dörren - tillit öppnade - det var ingen där" skulle vi tona åt det väderstrecket.

Det låter rätt så rejält flummigt, jag vet, men det var faktiskt otroligt häftigt. Vackert lät det också. Och sällan har det känts så lätt att sjunga - improviserat och mitt bland främmande människor. Man skulle nog kunna beskriva det som en övning i tillit. Och själva tonandet känns fysiskt välgörande i hela kroppen; det gör för övrigt vanliga sångövningar också, så det behöver inte alls vara så flummigt som det låter.

---

Nu har jag provat medicinsk yoga också. Det kändes som KundaliniYoga light (övningarna var i mångt och mycket desamma, fast kanske med mer fokus på stretching än på andning och introspektion och betydligt mindre sensuellt). Den nya stelhet jag hade hunnit bygga upp försvann som av ett trollslag den här gången också.

Oj.

Bara att lyckönska RJ (hoppas jag) och Inco.

************************

Insett att eftersom denisovanerna var stortandade var de storvuxna, och då var de förstås förfäder till Snömannen.

Begått experiment.

Sovit. Hela jävla dan.

Idag har jag svurit ve över min dator.

I natt har jag, sent omsider, insett att det inte är så lämpligt att försöka spela upp wave-filer samplade i en högre frekvens än ljudkortet är specificerat att klara av. Det förklarar varför hela systemet slutade svara under flera minuter varje gång jag försökte spela upp de senaste ljudöverföringarna (vilka automatiskt sparades i högsta (teoretiskt) möjliga kvalitet utan att jag tänkte på det): Då var det problemet löst.

Varit i skolan över tre timmar redan.

Druckit väldigt mycket gratis kaffe. Jag kommer få massa gjort innan lunch, sen lär det inte bli kul...

Varit på affären och handlat. Höll på att blåsa bort i vårvindarna.

Fått iväg min son, tillfrisknad, till skolan i tid. Yiiiiiiiiiiiiiha!