Det är förstås helt sant, fascister är inte primärt religiösa vanligtvis men de är ju också såna.

Det betyder dock inte att man kan sila ur nån snäll fascism. Det kan man förvisso med religion verkar det som men om det finns en elak och en harmlös religion att välja mellan så tenderar den elaka att expandera eftersom det ligger i elakhetens natur att vara expansiv. I Sverige har vi haft en tam statskyrka som medvetet använts som ett verktyg för att tämja och passivisera religionen, så här funkar det. Men det krävs uppenbarligen mycket speciella förutsättningar.

Sila ut någon snäll fascism, det beror på vad man menar. Vettiga iakttagelser och idéer kan man sila ut även där. Eller ur östkommunismen. Även sådana som folk brukar ha svårt att ta tag i inom ramen för många i det stora hela klart bättre idékomplex. Det är ändå fråga om människor där med, och alla drivs inte ens av lumpna motiv.

Och att det elaka är expansionistiskt – inte heller det är unikt för religionerna. Frågan är om ens de metafysiska anspråken är utmärkande för dem, i praktiken: fascismen har sin Blut-und-Boden-mystik, i olika former, och den auktoritära kommunismen sin "vetenskaplighet".

I Rom fylldes den statsbärande ideologins metafysiska lucka med att kejsaren skulle dyrkas som gud, även om folk i övrigt fick tro på vad de ville inom vida ramar. Vilket kanske hänger ihop. I varje fall hänger deras religionsfrihet ihop med att ingen då ännu hade kopplat ihop religion med metafysiskt motiverad oförsonlig intolerans (en koppling som alltså inte är given).

(De romerska kristna fick ju inte problem för att de dyrkade Jahve och hans påstådda pojk, utan just för att de vägrade dyrka kejsaren. När de inte fick dem av vanliga världsliga skäl som att de satte griller i huvudet på en underklass som skulle hållas på mattan (slavar och proletärer).)

… vilket föralldel lär få ses som ett av de kristnas bestående bidrag till historien. När de (fast i andra ord) började hävda att den monoteistiska intolerans som vid det laget hade slagit igenom bland israeliterna (och gjorde även dem till ett problem för romarna) gällde inte bara dem, utan alla människor.

Men, även sådant går att följa som historiska processer, där det som ur nutidsperspektiv ser ut att vara hugget i sten visar sig inte alltid ha varit det; och kan sådant förändras en gång kan det förändras fler gånger. Kanske litet kunskap om processer i det förflutna rentav kan hjälpa en att skönja en del nutida som går i positiv riktning.

Här har vi nåt jag tänkt att de troende borde tänka:

http://www.newsmill.se/artikel/2013/02/22/ven-pojkarna-m-ste-f-r-best-mma-ver-sina-kroppar



Om gud funnits hade han sannolikt varit ond och behövt förintas, men om han mot förmodan finns och är god så är han sannolikt humanist eller utilitarist eller liknande, snarare än konservativ.

Trist när troende ateister (eller ateistisk-materialistiska)* inte ens bryr sig om att ställa upp sina halmgubbar på något intelligent sätt. Men det är klart, i ett samhälle som gynnar dem är det ju ett enkelt sätt att vinna skenbara poäng.

------------------------------------------------
* Använder här begreppet "troende" om folk som intar en troende hållning, även dem som kanske inser att de ytterst ingenting kan veta; samma språkbruk är ju vedertaget sedan länge om folk på den religiösa (eller religiös-andliga) sidan.

Debattören jag länkar till har tidigare utgett sig för att vara troende muslim. Min egen position är väl att guds existens kan förnekas utan direkt motbevis så länge som gudsbegreppet är definierat på ett sånt sätt att svaret saknar praktisk relevans, typ. Min kommentar är inget svar på det jag citerar ovanför utan en oberoende tanke i liknande stil.

Nu var det det här jag tänkte på (och det är ju en vanlig sorts yttrande, även bland debattörer som annars brukar vara seriösa); artikeln behöver jag mera tid till:

Vad man som liten människa ser som praktiskt relevant väger mycket lätt bredvid empirin, även den rent heuristiska (vanlig ovetenskaplig erfarenhet), ungefär som Inco påpekade någonstans häromdan. Ska man vara noga kan det rentav vara så att vissa saker kanske man inte kan börja spåra relevansen i förrän man har fått syn på dem.

Hmm, jag antar halmgubben i sammanhanget är när jag kopplar religion till konservatism.

Nej, halmgubben är den löjliga gudsbilden. Enkel och snäv som jag vet inte vad, om jag ska vara uppriktig. Till och med om du bara menar gudsbilden inom etablerade religioner och inte det ännu vidare och komplexare begreppet ungefär "Någon/Några/Något, kalla det Gud, värdssjäl, animat materia eller vad du vill". Men så vanlig bland troende ateister att jag misstänker att den är självgenererande i ett slutet system hos dem.

Förekommer för all del bland religiösa också; men vill man bara kritisera de, ursäkta vårdslöst språk, i det avseendet dummaste eller minst verbalt artikulerade borde också vi agnostiker och andra få poäng även om vi bara kritiserar de dito ateisterna.