Poesi

Orange

"Du är inte ensam" - Jonas Gardell

Det finns dom som gjort dej illa
Det finns dom som inget vet
Det finns dom som gjort en grej av
att skrika ut din hemlighet
Det finns dom som stal din stolthet
Det finns dom som tog ditt mod
Och dom som ingenting förstod

Dig som ingen känner
Dig som ingen ser
Du som saknar vänner
Och knappt vill andas mer
Hör på mig min kära
Hur ska jag få dig att förstå
Du måste resa dig och gå

Du är inte ensam
det finns nån som går med dig
Han vill att du ska veta
Att han har det som du
Som du

Vägen tom och öde
Gryningsljuset klart
Du står vid busshållplatsen
Och bussen kommer snart
Nu lämnar du allt gammalt
Här tar din barndom slut
Nu tar du steget ut

Och när du har rest dig
Vänd dig inte om
Finns ingen väg tillbaka
Varifrån du kom

Allt dom ville ge dig
har du rivit och förstört
allt dom hade att säga
har du redan hört

Du är inte ensam
Det finns dom som följer dig
Dom vet hur det är
För dom har själva varit där

Det finns nåd för nya världar
Mycket större än den här
Nya skapelser och tider
nåd för allt som blir och är

Och alla deras lögner
Betyder ingenting
Tro mig när jag säger
Skammen var aldrig din

Och så min andra räddning på högstadiet, "Jag vill möta" av Karin Boye

Rustad, rak och pansarsluten
gick jag fram --
men av skräck var brynjan gjuten
och av skam.

Jag vill kasta mina vapen,
svärd och sköld.
All den hårda fiendskapen
var min köld.

Jag har sett de torra fröna
gro till slut.
Jag har sett det ljusa gröna
vecklas ut.

Mäktigt är det späda livet
mer än järn,
fram ur jordens hjärta drivet
utan värn.

Våren gryr i vinterns trakter,
där jag frös.
Jag vill möta livets makter
vapenlös.