Då hade du ju kunnat äta det igen!
Mellanmålet alltså, att äta den begagnade maten är ju inte så kul.

Ha ha, nallen, hade du inte förtydligat det där så hade jag faktiskt bokstavstolkat det som just det mellanmålet!

Tror inte att jag hade varit så sugen, oavsett vilket. Men ett och annat fniss skadar ju inte.

Nej, det är ju en av nackdelarna när vomerandet kommer av sjukdom... vid bakfylla händer det ibland att jag blir extremt hungrig i samma situation - fast, vid närmare eftertanke, kanske det var något som hörde ungomen till

Förstår plötsligt (för vilken gång i ordningen?) varför så många föredrar en trång värld full med sakfel. Det blir onekligen varmare om man bygger väggar runt sig och den lilla ingrupp man föredrar. Den globala kylan går inte att leva i.

Men avgaserna från dem som gör så är ju vad som skapar kölden. (Såvitt vi människor kan påverka saken.)

Önskar mig köldtålighet.

Jag håller med dig jag önskar också att jag köldtålig.
Ibland står man ut i den kalla världen ute.
Men vissa dagar känns svårare !
Tur att man har varma människor i sin lilla ingrupp, då känns det inte lika ont.
Man skulle vara mer känslo kall och mer egoistisk men jag är inte skapt så.
Jag förstår ditt tänk zombie

Antingen är man ensam eller omgiven av idioter.

Dags för pms igen. Jag har tråååååkigt. Är såååå trött på barn-TV, men orkar inte själv sysselsätta gullungen. Nu bygger han i alla fall lego alldeles själv framför TV:n, nöjd och glad. Jag har byggt ett rymdskepp med honom tidigare, ninjago. Nu är jag så förfärligt trött och seg. Det hade varit skönt att komma iväg och vattenjympa eller något, men ungen hostar som en råbock skäller. Åh, nu borrar grannarna igen! Bah! Varför kan inte jag vara en så'n där pysslig mamma som älskar att hitta på en massa med barnen på helgerna, hurtig och glad som en annan Titti Sjöblom?! Varför är jag en så'n tråkig pms-häxa som önskar att jag vore på vuxenkalas i Stockholm med vänner nu istället? Fast jag kanske hade varit lika pms-tvär där. Sonen förlåter mig i alla fall, och tycker att jag är världens bästa mamma ändå. Jag borde hitta på något kul med honom, men VAD?! Fixa lite fika kanske... Eller mat! Vi måste för sjuttsingen äta mat! Hur kan klockan vara så mycket?! Usch, jag har inte alls lust att laga mat just nu.

Jag är inte ensam och inte omgiven av idioter. Det är jag som är idioten, eller surkärringen, tråkmånsen. Blä!

Jisses vad du dömer dig själv hårt, Inco.

Ja. "Döm" dig litet mer som du skulle "döma" någon annan.

Nåja, ibland är det skönt att få skälla lite på sig själv. Det ger lite distans, för då känns det i alla fall att den delen som skäller strävar mot något bättre om den bara orkade.