Utsatta och mindervärdiga personer, t.ex fula, överviktiga eller grava aspergernördar, har ofta den felaktiga uppfattningen att lycka på något sätt också innebär att man tolererar och respekterar folk i allmänhet.

Jag har kommit fram till att jag är rätt lycklig, eftersom jag lever ett väldigt bekvämt liv som låter mig förverkliga mina personliga drömmar. Däremot känner jag fortfarande att det är kul att håna och mobba "nördar" och fula eller feta personer. Det där med att lycka medför respekt för andra är bara skitsnack. Den respekten måste vara spelad.

Tolerans och respekt handlar inte om att du skall gå på knä inför dem.
Det handlar om att du inte skall behöva haka upp dig till den grad att du far illa av deras existens.

Själva mobbningen får bara dig själv att hamna lägre ner på hierarkin. Du vinner korta poäng men bör se upp om du lämnar ryggen fri.

Jag har lärt mig tolerans och kan säga att det gör världen och interaktionen med människor behagligare. Men jag håller med om att det inte är synonymt med lycka.