Jag sitter och laddar för att ta itu med en massa texter till forskningscentrets hemsida, om mina projekt. Det går lite trögt...
Och så skulle jag behöva transkribera och gå igenom forskningsmaterial, fort som attan.
Och röja här hemma.
Svara på diverse mail.
Boka tvättid.
Föra in saker i min Handi och planera.
Bädda rent.
Plocka ur och i diskmaskinen.
Betala räkningarna - har väntat och väntat på ny kortläsare som jag beställt men som inte kommit, men till sist ringde jag och klagade så nu har jag fått hämta en ny på banken.
Laga mat.
Vika, sortera och stuva undan ren tvätt.
Föra över nyinspelat material till databasen.
Och allt annat jag ligger efter med...

*suck*

Ja, det var inte lite.

"Den mänskliga uppfinningsrikedomen i utförsbacke" är ganska precis vad hela min forskning handlar om. När det gäller demens är det snarare tradition att man helt missar den kompetens som finns.

Fast just när det gäller tidigare stadier är paradoxen med båda aspekterna en huvudpoäng - det är något av Scylla och Charybdis över det hela, precis som det ofta är vid npf och vid psykisk ohälsa, att man liksom behöver bevisa både att man är tillräckligt sjuk och att man ändå inte är helt pantad/galen.

Himmel och pannkaka - jag skall verkligen klättra idag! *gulp* Samt fika med en människa jag aldrig har träffat förut. Jag vet inte vilket som är läskigast.

Nu blir jag väldigt nyfiken på vad den censurerade bilden föreställde.

Man ska inte promenera för mycket i solljus tror jag.