Fysiskt uttröttad och mör på ett mycket behagligt sätt och mentalt befriad.

Buhuu.
Synd om mig.



Jag ska göra en omstart av dagen här snart.
Det blir kaffe i sängen, höll jag på att skriva - nu blir det säkert det också men iaf. - goda mackor och dagens DN.

Min gamla farmor somnade in efter en tids sjukdom natten till igår, så jag känner mig dämpad. Begravning om drygt en vecka och då önskar man att jag ska spela något, vilket jag gjorde på farfars begravning. Har svårt att känna att jag vill, det är mer som ett måste just nu att välja stycke/-n och se till att kunna dem anständigt. Det vore bra om jag lyckades få fatt i mina egna känslor inför att farmor nu är borta, men jag känner mig för belastad av annat för att det ska gå.

Har lyssnat en del på Brahms klarinettkvintett de senaste dagarna. Den verkar gå rakt in i mig. Jag spelade Brahms intermezzo i Ess-dur på min farfars begravning, samt Nils Lindbergs Meditation. Vet inte om jag ska upprepa mig. Båda styckena är vackra och passar på begravning, men egentligen hade jag velat tillägna mina farföräldrar lite olika musik. Nu är ju tiden dock knapp.

Den här dagen räddades av att jag fick promenadsällskap en liten bit av en trevlig körkollega efter kvällens repetition.

Beklagar, Spader.

Beklagar sorgen. Kommer inte på originellare ord, men jag vet ju hur det kan vara.

Brahms' klarinettkvintett, törs man ta åt sig litet av tips-äran?

Kan förstå om folk vill du ska spela, men tycker det verkar som en orimlig sak att begära. (Om de nu gör det eller det kanske är du som uppfattar det så – vilket kan vara lätt hänt.) Det är ju din farmor! Du måste få ta avsked av henne på det sätt som stämmer med dina känslor – eller ditt behov av att alls hitta dig själv. Vill du spela något som en avskedsgåva till henne, gör det. Annars skulle inte jag vilja tvinga dig, det skulle kännas som att tränga sig mellan din farmor och dig.

Trevligt promenadsällskap, där ser du…

Instämmer med ovanstående talare.

I akut behov av lakritsglass! Mot affären!

Blir också sugen. Jäsiken.

Flumfumlig eller något. Hoppas det mesta inte beror på värre än diverse sömnlöshet + Imovanen i nattas.

Självklart. Jag tyckte att det var så uppenbart, men ett litet tipstack borde jag ändå ha fått med. Tänk att du råkade göra mig uppmärksam på att jag hade detta verk ohört vid precis rätt tid. När jag fick veta att min farmor blivit sämre kände jag liksom på mig att det var denna musik jag behövde söka upp.


"Önskemålet" var formulerat som en fråga, så det är jag som känner förväntningarna på mig. Frågar mig om begravningsakten och musiken i den är till mest för den avlidna eller de anhöriga och övriga gäster. Jag kan tänka att jag ger familjen och släktingarna något litet genom att spela. Det var rätt många år sedan jag hade tillfälle att spela för min farmor.* Då tror jag att hon gillade att jag spelade även om det inte var hennes musik (hon gillade mest dansmusik som jag förstått det, i den mån hon kunde lyssna på musik; hon led av en hörselnedsättning nästan hela livet). Jag tror att jag skulle vilja spela något folkviseenkelt till hennes minne. Har ju Lindbergs stycke, byggt på en Dalmelodi, som jag spelade på min farfars begravning. Det innehåller jazzelement också men har nog tillräckligt mycket enkelhet i sig. Tittade lite på ett Griegstycke idag också, Bådnlåt, som är en vaggvisa. Jag tänker bara högt nu, hoppas det är ok.

*Edit: Vad dåligt jag tänker. Spelade ju för farmor på farfars begravning, men hon var mycket gammal då och inte riktigt "med".


Ja, ibland händer små saker som gör Spader glader, höhö.