Det sista matriarkatet.
Såg jag nyss och borde jag förstås ha tipsat om. En kanadensiska som själv härstammar från Mosuofolket i Kina, en minoritet som håller på att slukas upp i det majoritetskinesiska folkhavet, berättar om deras familje- och kärleksliv som troligen snart är historia.
Ändå har det fördelar framför det segrande västerländska. Det kan såvitt jag vet faktiskt vara det sista matriarkatet, men det var länge sedan jag var någorlunda inläst. Det verkar i alla fall rätt typiskt för de "matriarkat" jag någonsin har hört talas om: inte precis något "omvänt patriarkat" som alla tror att ordet betyder. Inte heller är det något helt jämställt samhälle, men det är matrilokalt – arv och bostadsort går på kvinnolinjen – och det är klart mindre ojämställt och har mer plats för människans mjukare kvaliteter än vårt sätt att leva. Som snart är det enda i världen utom för de få och på vissa ställen som kan nå en begränsad frihet i subkulturer.
Likadant med den "fria kärleken" som nu håller på att övergå i prostitution därför att de är fattiga och behöver turistpengar. Samlivsvanorna liknade mer våra gamla nattfrierier, som hos oss hörde ungdomen till men där gäller (gällde) hela livet: männen besöker sina älskade över natten och man är pojk- eller flickvänner så länge man väljer varandra. Båda könen kan (kunde) byta och någon stigmatisering av kvinnorna för den sakens skull tycks inte ha existerat. En viss öppenhet för flera partners tycks också ha funnits. Men genomgående sköttes det hela enligt rätt pryda traditioner och med kärlek och ansvar som självklara krav; det är på sådana punkter utomståendes föreställningsförmåga, eller ens vilja att förstå, aldrig räcker till.
Däremot blir de naturligtvis stigmatiserade av de omgivande minoritetskineserna – särskilt kvinnorna, som helt enkelt blir behandlade som fnask – vilket också det bidrar till att de unga, som inte också blir prostituerade, skäms för sitt arv och vill bli som "alla andra".
Det finns de som arbetar för att rädda vad som räddas kan. Tyvärr fick man inte se så mycket av hur det går.
Dessutom bor de i knuttimrade hus. Det gav i alla fall mig en viss hemkänsla, fast ornamentiken ser mera norsk än svensk ut. Och vid sjöar bland dimhöljda berg som på en såndär kinesisk målning…
Repriser på Kunskapskanalen
lördag 9 februari 19:00
söndag 10 februari 00:00
måndag 11 februari 12:00
På nätet kan det ses till söndag 10 mars.