Per Gudmundsson går till anfall mot sossearkitekturen gernom att länka till dessa texter:
http://www.svensktidskrift.se/?p=49546http://www.svd.se/kultur/understrecket/visionerna-som-gjorde-funkisen-svensk_4151143.svdFinns bra poänger i kritiken såklart. Jag tycker dock man överdriver kopplingen mellan kollektivism och modernism. Den svenska socialismen är en radikal individualism sedan flera årtionden tillbaka. Likformighet står inte i motsats till individualism om man ser individen som den grundläggande byggstenen i samhället snarare än familjen eller lokalsamhället. Individualism innebär en radikal begränsning av samhällets mångfald i syfte att maximera mängden uttryck som är tillgängliga för varje enskild individ. Friheten att i vuxen ålder välja religion står i motsättning till familjens rätt att uppfostra sina ungar in i en religion och motsvarande gäller för en hel massa andra saker, typ det libertarianska idealet med självägande bönder.
En annan kritik är att man kopierar nåt gammalt vilket strider mot modernismens poäng att lämna allt gammalt efter sig. Funkis är dessutom inte funktionellt i ett samhälle där målet att producera "mer" redan är uppfyllt och det nya målet är att producera "bättre". Energieffektivitet och beständighet är nåt som förmoderna hus var bättre på i många fall. Den primitiva naturvetenskapen under 60-talet gjorde att lådformen kändes bra, nu är det inte hållfasthetslära och kraftelektronik utan artificiell intelligens, mikrobiologi, biologisk psykologi och abstrakt matematik som är framtiden och det för tankarna till helt andra material och former.
Postcyberpunk är den nya utopiska SF-genren.
Likförbannat tycker jag det är fel att överge funktionalitet som är populärt att göra utomlands (här ser man det traditionellt svenska, anpassat efter hårda mörka vintrar! Lata katoliker bygger ickefunktionellt de jävlarna!). Jag tycker snarare man ska uppdatera funktionalism till kraven på energieffektivitet och övergången till en kreativitets- och intelligensdriven ekonomi. Man ska inte hylla det gamla heller, däremot den rent naturliga världen. Man kan ta med naturmaterial, men inte förmoderna typer av dekorationer som är antidemokratiska (kräver massa arbetskraft, oförenligt med ett jämlikt samhälle på samma sätt som lågproduktiva tjänstejobb typ städhjälp, butlers etc. Signalerar status vilket är fult att sträva efter i ett demokratiskt samhälle). Byggnader kan med fördel anpassas för att målas på, eller förberedas för "gerillaodling". Lite deltagardemokrati över det.
Relationen till naturen är numera att teknik och natur ska leva i symbios. Naturen ska inte besegras längre. Man kan säga att teknologin blivit levande eller att biologin reducerats till teknologi, vilket man vill. De är ekvivalenta i den medelnära framtiden (före 2100) när vetenskapen tagit total kontroll över biologin, kognitionen, klimatet och kanske geologin.
Sen kan man ju tänka sig vi skulle ha monumentala byggnader som hyllar välfärdsstaten och naturvetenskapen, som nån av de berömda aggroateisterna föreslog. Jag vet inte vad jag tycker om det. Egentligen är väl rent funktionella megaprojekt i sig bra monument, CERN har ju en del monument som hyllar vetenskapen men LHC i sig är väl att jämföra med pyramiderna i symbolvärde för vårt samhälles värderingar.
Började först tänka på detta imorse när jag applicerade polyuretanlack på mina Ivar-hyllor. Typiskt 40-talsmaterial, sen såg jag gudmundssons angrepp på den fina socialdemokratiska modernismen.