Fast det tenderar att bli värre med stressen när jag tillåter mig att undvika att komma igång. Det gäller att hitta balansen mellan att ta hand om sig och ta sina behov på allvar å ena sidan och att ta kontroll över sitt undvikande beteende å andra sidan.

Jag har faktiskt gått igenom en del forskningsmaterial idag, och hittat ett möjligt fokus för en artikel redan i den halvtimmesinspelningen (det tar betydligt längre tid att gå igenom materialet än vad det skulle ta att bara lyssna i realtid, frustrerande nog, för att inte tala om transkriberingen sedan... och det ger mig en känsla av att drunkna). Det var ju skönt! Jag har tänkt vara pragmatisk ett tag framöver och satsa på väl avgränsade sekvenser av material att göra djupdykningar i, så att jag får ett tillräckligt antal av publikationer för min meritering. Helst skall jag väl lägga band på mig också och inte fastna för alltför komplexa skeenden. Det här var en sekvens som kunde passa för det pragmatiska ändamålet - tillräckligt intressant för att jag skall kunna göra det men inte så där ogripbart, gäckande, oemotståndligt fascinerande att jag behöver grunna på det i evigheter.

Man kan ju t.ex. unna sig att sitta hemma i myskläder och filt om sig och pimpla orangina och gosa katt medan man jobbar.

Vad som helst som kan blåsa luft ur ballongen och sänka blodtrycket. Som en latinamerikansk lärare sa till oss en gång: "At foska, dhe ehka wara rrrolit! Dhe som är trråkit, dhe ehka dhattorn jåra!" (Både brytning och entusiasm tyvärr litet svåra att pixla fram.)

Även om det kan vara nog så knivigt medan man försöker... jaha, jag som skulle skriva något hjälpande och där fastnade jag i den väl självupplevda självmotsägelsen.

Det är en härlig inställning - ja, det skall vara roligt. Det har jag faktiskt lovat mig själv.

Besökt Arbetsförmodligen.

åkt bil 6 timmar, kommit hem.

Idag har jag byggt saker och lyssnat på üntz-üntz-üntz-üntz (teknisk hus, med andra ord).

jag och Ufo har åkt skridskor, jösses vad halt det var men roligt!
ufo åkte betydligt bättre än jag! för jag hängde mest i staketet.( eller vad det kallas)
ha en bra kväll /kaninmamma

Men vad roligt att höra av dig igen! Jaså du är ute på det hala när vi inte ser till dig. Låter i alla fall som ett kul sätt att vara det på.

OnT: halvtomt glas eller halvfullt? Glad för det lilla, som andra gravt handikappade eller vad jag nu är (där kan man också bli tvångsmatad med välstött moralkaka) eller skitless på att aldrig orka mer, aldrig ha kunnat lyfta?

Idag har jag varit på stadens konstmuseum och bland annat sett verk av Upplands tråkigaste målare (det intressantaste var en stege som dök upp i två målningar och att, åtminstone flyktigt, få tillfälle att studera ett flertal olika tekniker).

Däremot var den samtida konsten, som alltid, en upplevelse och värt ett återbesök: Jag ska dit på onsdag igen då det är fri entré, eftersom jag bara hann med knappt hälften. Upplyftande!