En blå plastkork...
En blå plastkork...
Två blåa plastkorkar ligger på mitt bord, snart jag dem ska flytta till...
En gul plastskål...

*ASGARVAR*

Det där är ju jag!

På vilket sätt är din verklighet surrealistisk?

Jag ställer frågan utifrån nyfikenhet.

Tja, verkligheten är ju rätt surrealistisk när man har gett upp sina illusioner om att få den att hänga ihop på ett kontrollerbart sätt och istället håller ögonen/sinnena öppna. Mycket låter sig tolkas lite hur som helst bara man växlar mellan perspektiv och tolkningsramar. Vad som helst kan hända när som helst, på gott och ont. Ödets nycker är lustiga, minst sagt.

Eller så är det helt enkelt jag som blivit knäpp(are).

Och så är det ju det där med att jag inte alltid tydligt kan definiera gränsen mellan dröm och verklighet.

Men jag ser inte rosablommiga elefanter med oproportionerligt långa ben trava omkring vid grönsaksdisken på ICA, om det lät som att det var så jag menade. Bara att jag har givit upp kontrollen över verkligheten såpass mycket att det i min tillvaro blir "pretty weird" emellanåt... vilket kanske faktiskt kan ses som en konst.

Lite som ryska dockor i dockor i dockor, fast aningen bisarrare:

Har de inte stavat fel? "Baby's baby is pregnant two"? Och räknat fel, för det bör väl vara three med mor och hennes spädbarn. Men inte förvånar det mig att the proliferating prolife-ists propagerar för pedofili också (ty vilka annars ligger väl bakom?)…

Klottra "rapevan" på stadens samtliga skåpbilar!

- Then you hit her over the head with a blunt instrument!
- A saxophone.