Hoppas alla haft en trevlig julafton! Jag har känt mig betydligt bättre idag än jag gjorde igår så lite firande blev det allt.

Jag har, förutom julfirande, sett i min mail att mitt bokkapitel antagits utan ändringar och att den amerikanske redaktören var mycket nöjd och att det hade fått henne att se på demens med nya ögon. Hon hade inte kunnat sluta tänka på det. Det var en lisa för själen! Så stark är nämligen inte min självkänsla att jag klarar mig utan uppskattning utifrån. Jag behöver få känna att jag bidrar med något meningsfullt, gör någon skillnad (och i positiv riktning), att jag inte bara belastar världen.

Det är så mycket lättare att se hur andra människor berikar världen - och då tänker jag bland annat särskilt på just dem som förmodligen genom att läsa det här kommer att tänka på sina egna förmodade tillkortakommanden och som inte kan se hur just de gör världen till en mycket bättre plats bara genom sina sätt att vara.

Sjungit i kyrkan på julotta. Var där 06:00 för att öva. Inte nog med att jag sover dåligt, någon ringde fel till mig när jag sov mina ynka tre timmar. Så jag satt i kören och somnade nästan. Sedan gick jag hem och soooov.

Resten av tiden har jag förbannat min släkt, eller: min mans släkt. Dropparna har runnit över nu, och det är inte en droppe, utan den där droppen som får det att rinna över, fylls på med en ny hela tiden. Jag kommer att brinna i helvetet för mina tankar om dem.