Hemsk dröm. Men inte av obekant slag.

Bra frågor, Schubbe.

Jo, ens perspektiv på saker och ting lär väl alltid tendera att förskjutas från det rimliga i riktning mot det man är van vid. I synnerhet i ämnen som är så laddade, både kulturellt, emotionellt och från närståendes sida som hur man ska tillgodose sina egna behov i relation till andras. Som i det där klassrumsexperimentet där alla tyckte flickorna hade tagit över när de fortfarande tog ordet mindre än sin proportionella andel av tiden.

Om man ska tala i ett begrepp som ondska (jag misstänker att vissa mer dömande eller svartvittänkande instanser inom en kan ha svårt att vilja släppa det) kan man ju också betrakta det som ondska att försumma sig själv. Som den där drömmen jag hade för nu rätt länge sedan där jag mördade ett spädbarn – och fick en liten liten försmak av den fulla insikten att ha gjort något verkligt oåterkalleligt ont, fått en fläck på mig som jag aldrig någonsin kan ta bort hur många liv jag än eventuellt får. Ska man gå efter Freud & co. kan ju den "upplevelsebilden" också tillämpas på en själv: vad har jag gjort av mina egna förutsättningar genom att sätta mig själv i andra rummet? Vad är det för perverst sätt att sätta sig själv i första rummet genom att sätta sig i andra (som i schablonen "martyrmorsa")? Är mänskligheten så god att jag på det viset kan undandra den en del av vad jag hade kunnat bidra med?

Och även därifrån kan man sedan förstås låta sig snurras in i den där spiralen av att känna sig ond... "trots" att det samtidigt är så svårt att acceptera att man har även den sidan i sig, svårt att släppa pretentionen på eller önskan om fläckfrihet åtminstone när det gäller det värsta.

Du var visst bekant med fenomenet, Zombie. Det ante mig.

You're damned if you do and damned if you don't... Komma här och ens tänka i banor av att försöka vara god liksom! Höjden av självupptagenhet! Min egen internaliserade moral-Jante.

Fast grejen är väl just att det inte behöver vara så svartvitt. Man är inte automatiskt ond om man inte är 100% altruism.

Kanske finns också en frihet i det? Om man liksom slappnar av eller "ger upp", slutar försöka skydda sig och i stället går ända in? Kanske kan det rentav användas till att låta en del sådana där moraliska avvägningar falla på plats? (likt en del mystkers paradoxer om att vinna genom att förlora och sådant...)

Det där förstod jag nog inte riktigt. Eller tänker du i termer av nåd? Som i nytestamentligt kristet tänkande kring synd?

Nej, jag förutsätter inget som förutsätter att man "tror på" något. Mer åt hållet "slappna av inför de självdestruktiva tankarna så kanske man upptäcker att de inte kan skada en", "låta trollen spricka", "gå in mellan alla de utstickande maskindelarna som kan riva upp sår i en och kanske rentav upptäcka att där finns ett tomt förarsäte, även om man sedan kan behöva körlektioner". I lagom doser förstås.

Jaha. Jo. Det var just därför jag skrev om det här, för att släpa ut det i ljuset. Det ger faktiskt lättnad.

Jag tänkte på något som någon sade till mig en gång om att inte ha fått bekräftelse för ens sanna person och hur det kunde forma en som vuxen. Om man aldrig fått den bekräftelsen, som jag tror alla barn mår bäst av, kan man kanske bli lite självupptagen, men inte för att man skulle vara "ond", utan för att man behöver ta igen och komma ifatt - och jag tror inte heller att det måste vara permanent.

Ett visst mått av självupptagenhet är väl också nyttigt, för att till exempel uppnå en bättre självinsikt, men då kanske det snarare kallas "introspektion"!?

Det uteblivna behovet av bekräftelse kanske också gör att man utvecklar andra (histrioniska?) egenskaper eller gör saker som man annars inte skulle gjort, så att man som vuxen har dessa egenskaper eller gör dessa saker måste ju inte betyda att man är född sådan eller är "ond" eller har en medveten strategi i det man gör, men det kan förstås betyda det också.

Och så finns det sådant som bristande impulskontroll, histrionisk personlighetsstörning, borderline, antisocial personlighetsstörning etc som också kan spela in.

4. Kan den här drömmen har något att göra med att du kvällen innan störde dig på din "neediness"?
5. Får denna "neediness" dig att göra saker som du egentligen inte vill göra?
6. Hur påverkar denna "neediness" personer i din omgivning?