Ett antal medlemmar pratar om någon sorts forumgemenskap. Prata om er själva. Jag är oförmögen att känna samhörighet eller ens hysa känslor för andra människor, förutom förakt då kanske.

Var har det pratats om forumgemenskap? Länka gärna till trådar, eller förklara närmare, gärna med exempel. Blir nyfiken på vad du menar.

Min önskan är att forumet ska vara en plattform som medlemmarna kan använda till vad de vill. Monologer, diskussioner, skaffa kompisar etc - vad de vill. Uppstår gemenskap så är det väl bra, men det är nog viktigt att poängtera att man kanske inte ska säga vi på ett så självsäkert och alla-inkluderande sätt som ofta görs.

Eller alltså, man får säga hur man vill, men det kan bli reaktioner på det och då får man ta kuken.

Eller förresten, don´t bother, jag fann vad du menade själv.

Inser att det nog är jag som pratat om saknaden efter den gemenskap vi en gång hade i asperger-kretsar.

Detta var ju närmare 15 år sen och vi var inte så många så när vi väl träffades så blev många av oss faktiskt vänner, träffades irl, besökte varandra etc. Allt detta försvann i samma veva som jag hade en väldigt tuff period i mitt liv och det är väl inte förrän nu jag inser att den inte försvann pga sånt som hände då, utan helt enkelt därför att asperger-kretsarna inte längre är så små som då, utan stora forum med mängder av mer eller mindre okända människor. Numera skulle det nog vara helt omöjligt att finna någon som helst gemenskap. Tyvärr, kanske eller inte

Gemenskap betyder således, i ett utsocialiserat semantiskt/ etymologiskt
perspektiv, 'allmän-hets/: "vanlig" (simpel...) beskaffenhet medels
staterande konstitution därom-i', typ...
Vad är eftertraktat och attraktivt med DET?!
Jag hyser nog en Annan sorts 'Gemenskap' till saker&ting...

(Är ex.vis nära till 100% säker och tillfreds f.ö. med att det inte finns någon
på jordklotet som finner Gemenskap till dessa mina ord!...)

Skapligt gemen...