Hm, tack, men jämfört med de krafter jag har haft och borde ha än...

************************************************

I natt och idag har skogen sett ut som man kan tänka sig flera gigantiska japanska nästan tuschmålningar på genomskinlig sidenväv uppspända några meter bakom varandra: avlövade ekar och aspar, tallar och stenar, fläckarna av djupgrön mossa sveps in av en fin dimma som suddar ut detaljerna och liksom delar upp djupdimensionen i flera alldeles plana lager...

... men nu är det snart mörkt och frågan är om jag borde ut i den heller.

Just ja! För några dagar sedan såg jag massor av sidensvansar och en hackspett. Det var en humörhöjare.

Fågelvärldens punkare!

Ja, va' fräna de ser ut!

... och vitan snö han ligger kvar på tak och gångbanor sedan flera timmar, första gången jag har sett i höst.

... och på andra sidan är även skogen i vinterskrud, med månen som ett suddigt litet hål i snömolnen. Men vinterskruden är tunn som ett sommarlinne och får träden att se anorektiska ut. Fryser inte skogen? Det gör jag i mycket tjockare kläder.

Både igår och idag har jag sett halo-fenomen. Det idag var helt fantastiskt - som två starkt skinande extrasolar (fast utdragna snarare än runda) placerade mitt i vertikala regnbågar på var sida om den riktiga solen. Jag kan verkligen rekommendera förmiddagståg i soligt väder just nu; någon gång på vägen lär man passera dimslöjor.

Jaha, nu börjar man kunna se skogen när man är vaken igen. Just nu i tjock vinterpäls. Undrar om den skulle se värmande ut ifall man inte visste vad den var.

Iskall vinternatt med knarr under kängsulorna, träden ritade i snötusch och frostfiligran och en svart himlapäll piercad som en punkbrud (eller om pällen är maläten; är det därför det drar så nålkallt?)… och plötsligt, rakt i ögonhöjd, ligger där en enorm varmorange augustimåne.

Jösses. Både färgskala och associationsbanor losslitna och runtvirlade som i snöstorm. Är det från ett sådant stadium man kan nå viktiga nya insikter? Komsi komsi, insiktan nu då, hrr hrr hrr…?