Erskine och Corbusier förresten, jodå, visst hade de kvaliteter. Men Corbusiers kanske ofta var mer estetiska än funktionella, och Erskine var väl inte så Enda Vägen som han gärna framställs i en-åsikt-i-taget-och-ta-aldrig-ut-svängarna-Sverige.

Jo. Jag har överraskats positivt hittills. (Ändå har jag bott här en vända tidigare också, men då tittade jag mig inte omkring så noga. Även med mer kritiska glasögon, skulle jag tro.)

Men två praktiska drag (om jag håller mig till sådana och inte drar in estetiska) kommer jag på som inte är optimala och knappast hade kunnat kosta mycket att från början göras bättre: husens, lägenheternas och den fasta inredningens finplanering är inte så fyndig och välstuderad som den var under årtiondena innan, vilket torde göra husen dyrare i drift och gör lägenheterna mindre användbara; gång- och cykelbanorna är aviga i fråga om både sträckningar (onödiga avtag och omvägar, direktvägar saknas ofta i de viktigaste relationerna, det blir mycket mer praktiskt att ta bilvägen många gånger) och geometri (orimliga backar, feldoserade kurvor, skymda hörn). De tycks inte gjorda av folk med någon personlig kännedom om gång- och cykeltrafik.

Några anledningar till att man ska bo i Kortedala eller Bergsjön:

Åh! Jag önskar att jag hade fotograferat klottret som fick mig att känna mig hemma i Gränby i Uppsala för många år sedan. Det var en tunnel som på ena sidan hade texten "tunnel o' love" och på andra sidan "just a teaspoon of love". För mig markerade den gränsen för vad som var "hemma".

Jag har inget sånt där klotter där jag bor

Då bor du i ett borgarbräkområde!!111!!

Japp, det är massa villor runtom hyreshusen, så långt ögat når. Och så har de byggt rikemanslägenheter i ett nedlagt sjukhus alldeles bredvid. Där fanns en del klotter för några år sen innan det blev bostadsrätter.

Där jag bor nu står det ofta kundvagnar lite varstans. Folk tar vagnen med sig hem från affären, i brist på annan transport, och lämnar den sedan. Ibland står flera vagnar samlade då någon varit snål och velat komma åt mynten utan att köra tillbaka vagnen. Det är ett oskick, men på något sätt skönt. Det känns som att man kan komma undan med en del här. Det är långt ifrån de välansade gräsmattornas terror.

När jag varit ute och cyklat på hisingen har jag sett ansamlingar av rotiga kundvagnar, det är mysigt. Hör ihop med såna där vidsträckta handelsområden med stora butiker typ IKEA, Biltema och Bauhaus. Man kan låtsas världen gått under när man är i glesbebyggda industri/handelsområden med rost, sprucken betong och ogräs.

He he, de associationerna gör jag också. Det är något oerhört symboliskt över en malplacerad övergiven kundvagn, ett stycke civilisation lämnat åt sitt öde.