Setat inne och hört hur regnet skvalat ute. Tagit reda på den rena tvätt jag tvättade igår. Undvikit att betala räkningarna. Suck!

Avskyr julstressen och skulle på grund av "marknadens" uppenbara oförmåga till självreglering gärna se att det lagstiftades mot adventsskyltning och så vidare före första advent. Men grannens lilla utegran med mediokra LED-ljus i de fyra grundfärgerna är faktiskt en nästan rörande liten tröst i mörkret.

Vart på akutbesök hos min tandläkare på Prinsgatan. Bet sönder min framtandskrona i förrgår Det blir dyrt. Och efter årsskiftet säger tandläkaren att FK tar vöder tandvårdskorten och att nödvändig tandvård inte längre kommer att inkludera sådant här.

Jag borde ha bitit sönder den för en månad sedan, för nu hinner de inte klart innan nyår (och inga övergångsregler). Då kostar det 6000 kr mer än 0 kr. Hur kul är det?

Nämen usch då, det var illa! Nog tycker jag att det ser nödvändigt ut. Hur kan någon hävda något annat?!

Igår fyllde jag i massor av papper som jag ska lämna till psykologen vid nästa utredningstillfälle. Det visade sig vara lättare sagt än gjort. Jag kryssade i alla rutor men fick lägga till en del kommentarer i marginalen, jag hoppas det är lugnt...

Just rutkryssandet var inte så svårt iofs men formuläret där jag skulle beskriva mig själv och min livssituation var värre. Fågorna var vagt ställda. Jag frågade dotterns far vad han trodde det var meningen att jag skulle fylla i på flera av frågorna och han bara skrattade åt mig. Han menade att om jag på frågan "Motionerar du? Om inte, vilka motionsformer har du ägnat dig åt tidigare?" trodde jag skulle fylla i alla aktiviteter även från bandomen typ badminton och barngympa, skulle jag definitivt få aspergerdiagnos.

Fick ringa psykologen i halvpaniskt tillstånd eftersom det stod på kallelsen att jag skulle ta med en anhörig till anhörigintervjun, men jag och hon har talat tidigare om att jag ska ta med båda mina föräldrar, alltså två anhöriga. När jag ringde sa hon att "ju fler desto bättre". Okej, men.... varför skriver de inte det då?

Och nu skriver jag i "vad har du gjort idag?" även fast jag gjorde detta igår. Livin' on the edge!!!

Betalat mina räkningar.

*fniss* Om du berättar allt detta för psykologen, eller skriver ut det och lämnar in det, blir jag mycket förvånad om du inte får en aspergerdiagnos (och det är en underdrift).

Jag skrev mycket kommentarer vid sidan av kryssformuläret, och det uppskattade mina utredare. Jag bifogade även egna dokument där jag hade listat olika slags symptom, illustrerade med anekdoter. Jag kopierade symptombeskrivningar från nätet som jag gjorde färgmarkeringar i, som betydde olika saker (prydligt listat i en teckenförklaring), och fyllde på med egna kommentarer och exempel där också. Mina tics redovisade jag i en tabell. Vidare fotograferade jag röran hemma och bifogade som bilaga. Men någon anhörig behövde jag inte släpa med mig, tack-och-lov. Det räckte att min mamma fyllde i ett formulär. Fast för säkerhets skull kopierade jag formuläret och fyllde i det själv också (med mitt namn på - inget fusk) utifall att min mamma skulle glömma något väsentligt. Jag har nämligen bättre koll på min barndom än vad hon har.

Kontroll-freak jag? Vadå?

Hahaha, åh herregud vad ambitiöst!

Jag är glad att jag får sitta med i rummet när mina föräldrar ska intervjuas, för då kan jag rätta dem om de skönmålar och fylla i om de glömt massor.

Ja, ni är nog aspergare båda två tror jag. Och Incos förslag var faktiskt bra.

Ja, det var det absolut.