Varit sjukt aktiv på aspergerforum, och inte så mycket mer. Jo, jag har faktiskt haft ett - hör och häpna - normalkort telefonsamtal med min mamma, helt utan konflikter. Fast det berodde nog på att hon ville hålla linjen öppen för eventuella besked från BB. Hon skall ju bli farmor när som helst.

Roligt var det hur som helst.

Jo, så har jag tappat tålamodet med mitt bandage och slitit bort det. Jag hoppas verkligen att det inte kommer att fortsätta att se ut som Frankensteins fot i all evinnerlighet...

På den här sidan midnatt har jag grämt mig över att jag inte har skrivare hemma, alternativt bättre arbetsminne, då det plötsligt infann sig ett behov av det. Men något skall man väl ha att se fram emot.

"Patience, young grasshopper!"

Blivit vansinnigt sugen på att åka till den gamla sovjetiska kolgruvstaden Pyramida, en övergiven ansats till socialistisk utopi, på den norska arktiska ön Spetsbergen efter att ha sett en dokumentär om moderna ruiner på kunskapskanalen.

Låter mycket intressant!

Jag har lekt bågskytte på arbetstid idag. Det kallades kick-off vilket ju var lite konstigt med tanke på månaden. Kom på fjärde plats av elva så jag slapp precis gå upp på den fåniga prispallen. Allt som allt var det ganska trevligt.

Sovit. Suck.

Fortsatt inkassera högskolepoäng i högre takt än förr, lagom till studiemedelsveckorna närmar sig sitt slut. Blir nog bra detta.

Möten, möten, möten. Handledning och seminarium. Pappersdrunknande.

Omorganisation på gång på jobbet. Typiskt, just när allt hade blivit bra. Det är en disciplin som upplever sig för utspridd över universitetet och som vill samla ihop sig, och det innebär att flera av mina kollegor försvinner från avdelningen om den gruppen som helhet dels kommer överens om vad de vill, dels får som de vill. Och i så fall blir det inte tillräcklig kritisk massa kvar på avdelningen, och då försvinner vi i min konstellation också iväg. Det är inte helt oproblematiskt eftersom vi då måste in under en ny avdelning och då måste vår kompetens prövas mot den nya tillhörighetens "ämne" (även om det också är tvärvetenskapligt). Lite oroligt är det. Jag skulle sakna kollegor som försvinner åt annat håll. Å andra sidan skulle jag komma närmare andra som jag känner. Universitetet är en väldigt föränderlig miljö; det är knappast något nytt.

Fast det kan innebära att jag efter 11-12 år faktiskt kan få slippa pendlingen. Det skulle jag väl inte gråta blod över direkt.

Maniskt följt "sd-gate" i media.

Spännande.