Hemsk? Det är ju helt normalt att lägga undan sådant när det blir för mycket. Ytterst välkänt i psykologin.

För övrigt är jag en som är mycket hemskare i så fall.


... vilket låter roligt i och för sig, att bli faster. Men tråkigt att inspirationen rann ut. Ta det lugnt och släpp ut litet luft ur ballongen?

... ska jag säga. Efter med allt och ingen koll. Utan jobb eller studier.

Nej nej. Jag har en erfarenhet som jag lätt kan relatera till din, ett mycket sorgligt och oväntat dödsfall i den närmaste släkten som jag hanterade genom att stänga av nästan helt. Det var många år sedan, jag var bara tolv år men hade ingen hjälp av någon med att hantera förlusten. Så förra året när det var begravning för en annan nära släkting, som avlidit stilla vid mycket hög ålder, grät och hulkade jag så att det måste ha verkat rent bisarrt om någon lade märke till det. Till slut fick jag alltså ta igen åtminstone en del av det jag hållit inne med. Jag tolkar det i alla fall så. Nu när jag började skriva om detta kom "begravningskänslan" tillbaka igen men den försvann igen. Egentligen hade jag velat hålla kvar den för den verkar inte uttömd ännu. Att känna att det kommer en stark känsla men inte kunna fånga den är ett problem jag känt av rätt många gånger. "Arv" (d.v.s. min hjärna) och troligen även "miljö" har gjort att jag har det lite komplicerat med mina känslor.

Jag känner igen mig jättemycket i det där, Spader. Och Inco, jag tycker inte du är hemsk, absolu inte. Jag visste bara inte vad jag skulle skriva när jag läste det du först skrev.

TACK Zombie, Spader och Orange!

Jag tror att jag känner igen det. Känner igen det där med att ta igen också. När min pappa tagit sitt liv var det ofta svårt att hantera den känslan, så det var mycket tomhet där istället, men jag grät desto mer åt sentimentalt dravel på TV. Det satt i länge. Har väl egentligen inte gått över.

Men just nu är jag glad.

Skall gå och sova nu. Det är en dag i... dag också. Godnatt!

Nybliven faster sedan fem minuter i midnatt.

Hade en så'n där helt utmattad förmiddag, kunde inte ta mig ur sängen. Nu är det bättre dock. Får jobba ikapp. Har köpt både D-vitamin och magnesium nu, med hopp om mer ork.

Åh, vad kul! Grattis (eller säger man det till en nybliven faster? Jo, det gör man va..?).

Jag köpte också D-vitamin idag.

Ja, grattis!

Och lycka till med det andra också.

OnT: ja, vad ska jag säga...

Det känns fel att göra jämförelser mellan din bearbetning och min eftersom din sorg naturligtvis har en större magnitud. Men jag kan säga att jag tror att mitt enda sätt att hantera känslorna (inte bara sorg, saknad och en viss tomhet utan annat som bör ha gjort mig djupt bekymrad vid ungefär samma tid) var att hålla på mer med musik. Jag började skriva egen när jag var 14.

Det var modigt av dig att ta upp det här med känslor som är svåra att verkligen känna och den inbillade "hemskheten" som jag kan känna igen mig i ibland.


Vad roligt! Jag stämmer in i gratulationerna.