*puh*

Men bakverk av rätt sort och hel burk kapris eller oliver, är inte det alldeles normalt? En som gav mig det hade jag också velat ha. Inte tal om sånt möljande i vår familj.

Jo det kanske är normalt. Har fått för mig att det är få som gillar kapris bara.

Hm, kanske det är normalt. Jag var litet ironisk (därav smurfen – nåja), eftersom jag misstänker att även jag är onormal där...

Oj, är smurfen ironisk, alltså? Jag har inte riktigt koll på smileysarna tror jag.

Och det där med grav asperger. Förstår att du skämtade om det men ändå, jag är nog rätt högfungerande men jag är numera säker på att jag har AS. Jag tycker inte att mina svårigheter jag har och har haft hela livet kan förklaras bättre av något annat. Försöker ha kvar en liten reservation för att utredarna kan säga att jag inte har AS men det är svårt. Jag är övertygad, trots att man inte kan analysera sig själv objektivt.

Som om jag hade det då... jag uppfattar den som "smurfig", "nu smurfar/tramsar jag" typ, men inte för att jag vet om näträvarna håller med...


Tror jag vet vad du talar om. Ibland, peppar peppar, "vet" man. Man har läst in fakta, och de stämmer, men till det kommer så en intuitiv skjuts som är väldigt svår att inte ta på allvar. Jag fick samma upplevelse under det år jag stod i kö för utredning och passade på att läsa in mig och fundera.

Ja precis, så har jag träffat några fler aspergare nu också (har en bekant med autism sedan innan) och tyckte vi kommunicerade på samma våglängd och identifierade mig med flera av dem på ett sätt som är svårt att förklara. Kul att träffa normala människor!

Liknar också min upplevelse från de första "lär-dig-hur-det-är-att-vara-aspergare"-grupperna på Vuxenhab och, sedan jag hade samlat mod ett par år, min första forumträff på AF.

************************************************

De glutenfria pannkakorna hade förresten ett tycke av mjukplastfrisbee med provrörsframställd pannkakssmak. Inte det bästa glutenfria jag har ätit. Men för all del, inte det sämsta heller.

Det påminner mig om den gången då jag åt pannkakor fyllda med köttbullar och glass (i samma pannkaka alltså) till middag.

Det måste ha varit en kulinarisk höjdpunkt.

Jag är dödligt sugen på sushi.

Igår lagade jag återigen middag utifrån det absolut sista jag hade hemma:
Jag började med att baka kastrullbröd (det jag hade hemma räckte inte till mer än så) med bikarbonat och creme fraiche (för syrans skull), en skvätt grädde och 1 (!) blåbär. Sedan blev det stekta kycklingfiléer bräserade i lite grädde, soja och mangochutney serverade med det sista av bulguren och lite couscous som utfyllnad plus en sallad på apelsin, gurka, paprika, valnötter och fetaost samt några oliver vid sidan av.

Brödet har legat och vilat över natten och idag ska jag provsmaka det.





Det var faktiskt inte så tokigt - men risken finns ju att jag aldrig kommer att äta just den kombinationen igen. Jag åt det mest för att jag inte hade något annat hemma just då.