Ja. Både karriär-, status-, makt- och repressionsjobb brukar göra saker med folk. Förtryckta jobb andra saker. I jobb där man har makt över vissa och är förtryckt av andra kan man bli deformerad på båda sätten. Men ju mäktigare jobb, desto farligare för fler har man naturligtvis chans att bli.

Å andra sidan, alla behöver inte påverkas lika mycket eller på exakt samma sätt. Alla behöver inte ha tackat ja från början under riktigt samma omständigheter eller av samma skäl. Folk blir säkert också olika nerslitna under resans gång av arbetsbörda, moraliska kompromisser och hägrande makt- och statuskickar eller bara det långsamma omärkliga erfarenhetsmässiga och mentala fjärmandet från oss andra.

Där det finns makt och status inblandat finns det fult spel och förtryck och dit lockas "psykopater"; dit där det finns förtryck lockas sadister, i synnerhet om förtrycket finns där redan från början. Ändå är väl det bara en delmängd av det allmänna faktum att lever man livet så blir man smutsig och åtar man sig ansvar – som är en nödvändig sak och den andra sidan av makt och även, i vissa situationer, repression – är frågan om det går helt att undvika att bli både deformerad och en som deformerar.

Vilket är viktigt att hålla ögonen på, men också att inte tappa perspektivet i. Som en och annan polis med humana värderingar, eller sochandläggare, migrationshandläggare och så vidare, lär ha sagt genom åren (ungefär): "visst kan man se oss som försöker göra systemet litet mänskligare som ett slags gisslan och hur kan vi vilja arbeta i det, och visst kan man se det som förräderi och ohederlighet när vi blir tvungna att kompromissa; men skulle ni hellre vilja att även vi gick och ersattes av ännu fler som har gett upp eller bejakar det omänskliga?"


Jag erinrar mig när de kom in på politikers försök att styra utredningen av mordet på Anna Lindh. Där Götblad i mitt tycke framställde dem ungefär som vilken orolig utredningstekniskt okunnig skock berörda som helst, fast med mera makt (vilket väl var rätt o-"PK" av henne bara det? Eller är det jag som ser för litet på makthavare?).

Där ingår det ju i ett sådant jobb att skydda allmänheten och inte hänga ut enskilda politiker utan bättre skäl än så. Rent subjektivt fick jag intrycket att hon skulle haft svårt att hålla masken om fallet (till hennes kännedom) hade varit så smutsigt som Palmemordet tycks kunna vara, men det är ju inget jag kan vara säker på. Om du vill kan du påminna mig om vad det var mer.

Åh, vad bra skrivet, Zombie! Precis det där kände jag men orkade inte formulera.

Jag har sett vad satsningen på närpoliser i problemområden i verkligheten inneburit - inte så mycket alls, nämligen. Bland annat.
Hon var inte så lite ute och cyklade till och från.

Aha. Ja, där har jag ju inte samma möjligheter till reality check. Då förstår jag din skepsis.

Har du lust att utveckla det där "bland annat"? Förstår om det blir för mycket, men jag kan inte få någon bild av så litet som en mening om närpoliserna.

Om dem tänker jag att visst: frustrerande, och kanske ödesdigert för samhällsfreden på litet sikt. Men då måste man också värdera vad hon hade för praktiska möjligheter att åstadkomma något bättre. Det vanliga problemet med bra folk i dåliga system – även chefer. Särskilt när de också har den politiska trenden mot sig. Man är inte systemet. Säkert nästan aldrig ens någon större del av det. Man måste arbeta med vad man har, även i fråga om traditioner och personella resurser; man kan försöka bearbeta sådana sega ormar, men det är tids- och kraftödande, inte säkert att resultatet håller och man kan inte vara överallt samtidigt.

Och om man jämför med vad hennes före- och efterträdare har åstadkommit? Har de ens försökt något? Det kan vara lättare att kritisera den som försöker, och misslyckas eller lyckas sådär, än den som gör ingenting – både för att den som gör något gör sig synligare och för att det väcker hopp, som sedan vänds i besvikelse.

Men visst, kanske hon kunde ha kollat upp hur det gick och varit litet uppriktig även om det i programmet. Om hon nu hade tid att kolla så noga. Hade hon det, eller var hon tvungen att lita på sina underchefer där? Eller jämför hon med hur det var ur polisiär synvinkel innan, medan du och andra jämför mer med hur ni skulle vilja ha det? Har det blivit sämre efter hennes tid?

... sådana saker.

Åh, skönt med sådant som återger en hopp om mänskligheten - tack igen, Zombie!

Tack tack. Hoppas bara inte CRA tar det som att jag försöker göra ner hennes ståndpunkt med varje tillgängligt argument nu, när jag bara försöker leta frågor och felkällor i väntan på att (måhända) få veta mer och kanske var litet aspigt naiv med att det skulle framgå.

Ni är pinsamt naiva.
Hur funkar polisväsendet - har ni koll på det? Både före, medan och efter henne.
Inte så bra, är svaret.
Och bara för att ni råkar gilla henne som person gör inte henne mindre delaktig till hur det ser ut och har sett ut.
Hon var antagligen bättre än föregångaren samt den nuvarande men nej, så himla mycket har hon inte lyckats med.

Men digga vidare för all del.

Ja ja. Men i så fall behöver jag nog den naiviteten för att överhuvudtaget ta mig ur sängen på morgnarna. En värld som jag behöver misstänkliggöra varenda människas motiv i, den orkar jag inte leva i. Så är det.

CRA, du har nog inte fått syn på så mycket av mig om du tror jag är naiv om polisen. Än mindre om du tror jag har ett sådant behov av att "digga" någon, eller andra rosa moln, att jag inte kan böja mig för nya uppgifter. Men vad jag inte tycker du visar så stor insikt i här (märk väl, här) är att det fortfarande är skillnad mellan olika snutar, precis som mellan alla andra människor, och att man fortfarande kan bli desto gladare om man i ett dåligt system stöter på någon som verkar vetttig och tycks försöka göra skillnad.

Var litet konkret i stället så att det finns något att ta ställning till om man vill ändra sig.