Varför skall man identifiera sig med as-gruppen?
Vi må ha samma diagnos på pappret, men är långt ifrån lika varandra.

Som om man skulle identifiera sig med alla som haft vinterkräksjukan.

Många aspergare är efterblivna och verkar uppfatta det som grönt ljus att begå sociala övergrepp mot andra med diagnosen bara för att båda har diagnos.

Jag ser ned på sånt beteende och hatar därför alla aspergare. Jävla stalkers är vad ni är.

Vet du, du är inte den ende med aspergerdiagnos och dessutom narcissistisk personlighetsstörning och jag har även tydliga drag av borderline. Jag har träffat ett par till under åren, och jag undrar om det inte är så att just den mixen är väldigt svår både att få ordning på så att man mår bättre, samt dessutom att man faktiskt mår betydligt sämre än gemene man med AS och eventuella andra NPF på top

Inte för att jag skulle kalla dessa för efterblivna alla gånger, men just den typen av beteende har jag också sett och faktiskt sett ner på, för så jävla klumpiga är de flesta inte, utan de passar på att använda sig av as-diagnosen när det är bra tillfälle till det och misskrediterar rätt många som inte alls beter sig på det sättet.

Ofta är det lägre stående aspergare som jagar efter högre stående, typ "om du inte vill leka i sandlådan med mig skriker jag! Jag kan göra det för du har AS och därför är du rättslös!". Ungefär den attityden är det.

Aspergare ser en diagnos hos andra som en sorts omyndighetsförklaring och då vågar helt plötsligt dessa fega, förtrycka, mobbade jävlar förfölja och jävlas med en genom att i första hand projicera. Begrepp som "integritet" blir meningslösa.

Att bli förföljd av såna nollor är enormt frustrerande. Det har hänt mig två gånger och varit gränsfall en tredje gång.

...du har mao råkat ut för tre muppar och sedan bestämt dig för att tycka att alla aspergare är som de.

Jag vet att det i fallet med de muppar jag haft att göra med har varit deras AS som fått dem att bete sig som de gör. Jag har aldrig varit med om att en NT-person sitter 24/7 och försöker hitta allt jag gör på internet, följer upp vartenda blogginlägg jag skriver med print screen + arkivering inom 5 minuter efter att det publicerats och skickar runt mina personuppgifter till vilt främmande människor.

AS är en styggelse. Jag hatar AS och aspergare. Alla aspergare har den där opålitliga råttan i sig någonstans.

Det är ingen slump att alla mina tre stalkers, eller 2½ egentligen eftersom en av dem gav upp rätt fort, varit aspergare/autister.

Jag är exhibitionist och tar det som en komplimang om NT-folk läser mina bloggar för att de tycker jag är "knäpp och rolig". Jag har en del fans på Flashback faktiskt, NT-personer allihop. Däremot upplever jag det som vansinnigt äckligt när fula, mobbade aspergare med töntiga nördfasoner försöker projicera bara för att jag har ett extremt beteende och de råkar känna till min diagnos.

NT-folk förstår moral. De flesta NT-människor har ett inbyggt motstånd mot aspergerråttaktigheten. Aspergare är råttaktiga, falska och omoraliska. De bryter löften eftersom de inte förstår den sociala innebörden av "förtroende".

Hitler blev förråd av ett antal aspergare men de som var honom trogen i döden var för det mesta NT-are. Hans största fans var NT-personer. De som förstod hans uppfattning av heder och lojalitet.

Nej, det är säkert ingen slump eftersom dessa drag är kopplade till AS. Däremot så har inte alla dem, och de flesta uttrycker dem bara under speciella omständigheter.

Även utan narcissismen och min bakgrund av att ha fått växa upp med en stigmatiserande stämpel och eviga kränkningar samt dehumanisering från lärare, vården och arbetarklassmorsor på föräldramötena hade det varit jobbigt att bli förföljd av fixerade, enkelspåriga personer som tar reda på ALLT jag gör på internet och försöker jävlas/provocera med låtsasalias.

Nu är det så att i och med att jag är narcissist blir det fruktansvärt jobbigt. Jag känner mig så oerhört kränkt över att någon liten fiskliknande halvmänniska med noll karisma, noll charm och noll social pondus använder mig som projiceringsobjekt och i sin besatta, fixerade AS-världsuppfattning tror sig veta exakt vad som rör sig i mitt huvud. Vad jag än säger och gör kan jag ju inte övertyga en fixerad aspergare om att han faktiskt är fel ute. Jag reagerar narcissistiskt och känner konstant vrede, en kränkning mot hela mitt väsen. Det är så vedervärdigt att bli förföljd av personer som är som handikappade bebisar i skallen men uttrycker sig som professorer i statsvetenskap. Jag blir galen.

Fan alltså, detta låter riktigt vedervärdigt. Man behöver nog inte vara narcissistisk för att finna det där outhärdligt. Just i och med frenesin och att det pågår år ut och år in.