Fortfarande jättesvullen och ilsket röd under hakan, skittrött, och ännu inte klar med textjäveln. Måste ta mig ut och hämta ut cortison men har ingen lust. *sur*

Skönt att höra att det inte är något allvarligt, Inco. Loggade in här i ottan förut för att läsa ett livstecken från dig.

Jag köpte själv billig belgisk choklad härom veckan, men jag har inga tendenser till allergier.

Och min dagsform: ARG. Fruktansvärt upprörd över folk som inte vill ta till sig av vad man skriver och föra en konstruktiv diskussion. För arg för mitt eget bästa, såklart.

Tack för att du bryr dig, Orange! Och andra som uttryckt oro/omtanke!

Det är väl för övrigt just det, Orange, att du är en sådan som bryr dig, som gör forumaktiviteten så frustrerande många gånger. Man får försöka lära sig att känna av när det är döfött, av hänsyn till sin egen psykiska hälsa. Jag är nog lite bättre på det än t.ex. Zombie. Världen blir inte bättre av att man själv stryker med (och inte alltid av att man stryker medhårs heller, eller mothårs för den delen).

Jaha, så då var det antagligen just en födoämnesallergi då, inte gift i chokladen. Ändå ville den hungriga akutsjuksköterskan inte ha resten av den som jag så generöst erbjöd.

Orange, håller med Inco.

Sjuksköterskan: gör som de vuxna gör, inte som de säger...

Jo, det är ju sant.

Svullen och röd lite här och var. Det svider och kliar och bränner. När jag tog av metallfolien på återstoden av chokladen för att slänga den (och sopsortera) fick jag lite andnöd och hela ansiktet blossade upp i illrött - av lukten. Jag är plötsligt superallergisk mot choklad! Och mitt i pms:en. Inte helt juste/schyst tycker jag.

Måste ju få spä på tantbilden av mig lite genom att snacka krämpor också.

(...vilket jag nog tyvärr har lite lätt för att gå igång på... ...uppväxt som jag är i en sådan familj.)

Allergisk mot choklad = inte ok. Jag har ätit nästan en hel påse dumle idag.

Läste nyss i Jung-boken att det kan ta väldigt lång tid för extroverta att upptäcka saker som händer i kroppen. En extremt extrovert person kanske inte märker något förrän det gått för långt. Själv befinner jag mig på andra änden av skalan och upplever alla kroppsliga reaktioner som otyg trots att jag bara är 21. (Kom bara att tänka på det, menar inte att din allergiska reaktion var en smärre krämpa precis)

Å jösses. Låter rätt jobbigt. *fler kramar om du vill ha, oss-som-har-krämpor emellan *

Dagsform: typ det vanliga fast ännu mer... sett någon annan hjälpa till i mitt hem och blivit hur trött som helst. Måste finnas någon bättre värld än den här. Eller bättre människa (man själv). Var reklamerar man? Om inte är det riktigt illa.

Ja, en uppgradering vore inte dumt. Den här modellen (jag) börjar ha sett bättre dagar. Vi får ta kramarna i kön till kundtjänst.