Jag drömde att en berättarröst beskrev olika typer av inre hus [det vill säga hus som representerade ens eget inre genom sättet huset var byggt på] och varför de kommit att se ut som de gjorde. Mtt inre hus var byggt av mörkbrunt/mörklila, nästan svart tegel i två våningar. Entrédörren var stor, men hade ett väldigt litet nyckelhål och fanns på övervåningen utan trappa eller annat sätt att ta sig dit. Mitt inre hus gav ett väldigt stabilt intryck, men det var samtidigt väldigt svårt att ta sig in i. Detta berodde, enligt berättarrösten, på att husets ägare fått för mycket onyanserat/osant beröm.

I nästa scen befinner jag mig på husets takterrass (terrassdörr saknas förstås). Jag har en idé om att jag ska kunna ta mig in via skorstenen, men när jag klättrar upp och tittar ner växer det plötsligt upp ett stort träd ur skorstenen och blockerar all infart. Vad som ser ut att vara skorstenens topp bildar en rabatt med fina kantstenar och näringsrik mull kring trädet. Rabatten befinner sig nu i jämnhöjd med terrassens golv.

Jag inser att jag nu till trädet kan återbörda den lilla trädplanta som jag länge burit på och planterar den sålunda bredvid trädet. Jag vattnar genom att få vatten att strömma ut ur ett stuprör som kommer ner någonstans uppifrån. Den lilla trädplantan börjar spira och klänger sig upp på en stege som sträcker sig upp längs en vägg.

Åh, det var en spirande positiv vändning! Från ondskefull tomhetsskräck med aggressivt utåtagerande - via ointaglig fästning - till frodig grönska med odling av något du länge burit inom dig.

Jag drömde att jag tillhörde en skara människor som hämtats för ett hemligt rymdrelaterat uppdrag. Ingen av oss hade ett jota om vad vi egentligen skulle göra.

Efter ett tag urartade diskussionen hos grabbarna till att handla om hur blow-jobs känns i tyngdlöst tillstånd.

Inatt drömde jag att jag bakade andra bullar. De var väldigt goda.

Är det en förändring på gång?

Man kan ju alltid hoppas.

Men jag höll på att bli bränd på kuppen. Klarade mig dock.

Hm... Undrar om det var någon annan än jag själv som skulle få smaka på de andra bullarna. De var så vansinnigt goda att jag vill minnas att jag inte gärna ville slösa dem på vem som helst.

Var det sådana här:
http://www.kokaihop.se/recept/andra-bullar-5

Det skulle det kunna ha varit, faktiskt! Fast med äkta smör förstås. Jag vet bestämt att det var kostsamma kvantiteter av äkta vanilj i dem, och något jag bredde på som såg ut som bredbar vit choklad men som eventuellt skulle kunna ha varit philadelhpiaost. Jag glömde att pensla bullarna och förse dem med pärlsocker, men det gör inget för pärlsocker är ändå ett otyg.